13 oktober 2011

Skriv! Premiär!

Nu har jag sagt "oj" och "voj" av och an. Har påbörjat flera inlägg och inte slutfört dem. "Det skulle jag ju skriva", "det här är en bra tanke","detta måste jag visa". Har hållit på så där och gått i lås. Nyt riittää, som man säger i Finland. Nu skriver jag helt enkelt om det som är aktuellt.

Stockholms Improvisationsteater presenterar: En lysande idé

"Det här är föreställningen där Sveriges mesta och bästa improvisatörer vänder ut och in på sina hjärnor och skapar ett flöde av lysande idéer. Idéer som sedan väljs eller ratas inför publikens ögon. Allt till rungande applåder och hejarop – för idérikedom ska hyllas och premieras. Helena Lindegren, Therese Hörnqvist och Helena Zetterman lovar att bjuda på skratt, infall, sång och dans. Per Gottfredsson, Johan Humlesjö och Janne Berg lovar att bidra med sin erfarenhet, livslång nyfikenhet och en aldrig sinande lekfullhet. Christoffer Strandberg lovar finskt, underfundigt och nytt. Kettil Medelius lägger in oväntade musikval, vinjetter och rock som kommer att överrumpla improvisatörerna.
Varmt välkomna till föreställningen ”En lysande idé”!"

Så skriver vi om föreställningen på vår hemsida. Haha, jag känner att jag främst kan relatera till och leva upp till att jag är "underfyndig". Får väl försöka vara lite finska också. Hur som helst så ser jag verkligen fram emot att få börja improvisera med publik. Jag ser framemot att överhuvudtaget jobba på golvet. Jag har ju mina kandidatår på Teaterhögskolan i ytterst färskt minne, då man fick jobba praktiskt "på golvet" med skådespeleri varje dag. I sommar låg en stor del av mitt fokus på allt det som skulle hända kring själva föreställningen och skådespelarnas arbete, då jag var producent för Skärgårdsteatern. Så jag känner mig extremt sugen på att helt hänge mig till det sceniska arbetet med improvisatörerna här.

Idag och imorgon har vi publikgenomdrag på teatern. Kan inte vänta på att börja! På premiären är jag inte med på scenen, vi är nämligen endast fyra improvisatörer åt gången på scenen varje föreställning, men fler som medverkar i produktionen. Jag är med nästa vecka och veckan efter det. Kan nog inte föreställa mig ett lyxigare läge, att få gå finklädd på sin egen premiär och njuta av föreställningen med publiken! Hihihi.

För biljetter, klicka på länken däruppe!

Igår följde jag med på ett gig som två improvisatörer och en fantastisk musiker gjorde på Teaterskeppet. Det har varit extremt intressant att följa med dessa "teater för jobbet" tillställningar. Hur gör man för att samla en publik i just detta utrymme, denna sal, detta rum. Och det har varit ytterst upplysande att sitta med bland publiken för att också se hur teaterns upplägg tas emot. Det blir alltid mycket skratt, ett igenkännande skratt, publiken känner igen sin arbetsplats, sina kollegor, sig själv i de scener improvisatörerna skapar. Däri ligger teaterns förtjänst också. Jag tror det är väldigt utvecklande att bli medveten om sig själv som yrkesutövare, ta ställning till sin yrkesroll och bli medveten om jargongerna på sin arbetsplats. I bästa fall får man inte bara en ökad förståelse för sina kollegor/chefer eller arbetstagare och en bättre kommunikation, utan även ett bättre resultat när det kommer till den slutprodukt arbetsplatsen producerar. Jag är övertygad om att människor som mår väl också gör bättre ifrån sig, om man nu skall ta till produktivitets tänket.

Annat aktuellt i mitt liv: jag har utseendekris, jag flyttar nästa vecka, jag flyger INTE till Finland fören i november, jag har fina (nya) kläder, jag bör sova mera, jag skall bli bättre på att umgås med intressanta människor i Stockholm och sitta mindre framför datorn och fixa OCH/MEN blogga mera och bättre. Så.

Blev nyss utslängd från teatern och tvingad att gå på lunch. Jag vill ju behålla min praktikplats så jag gjorde som de sade. Upptäckte ett underbart café, alldeles kring hörnet här i Vasastan. Caffé Como. Mmmmmm. Gott!

Dagens lunch: obskyr men läcker paj, mozzarella-tomat-sallad och en mustig tomatsoppa med feta och bacon.
Caffé Como, charmfaktor: hög
Svepte i mig en liten tiramisu, dagen till ära

7 kommentarer:

  1. När detta café öppnade så var vi där varje dag. Sedan blev kaffet lite sämre och då bytte vi. Hur var kaffet? :) Frida

    SvaraRadera
  2. Haha, ja, ni är ju inte bara diet-teatern, utan också kaffe-snobb-klubben! ;)

    Ps. Kaffet var faktiskt inte så häftigt, men maten var mitt i prick idag.

    SvaraRadera
  3. MMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR
    MMMMRRRöööö
    mmmmmmmmmmmm
    t-tit-ti-ti-ti-tira-m-m-m-m-m-m-m-m

    kss kss kss *mjau*

    SvaraRadera
  4. Hjälp. En sinnessjuk stalker tycks visst följa min blogg...

    SvaraRadera
  5. Nja, det var faktist en stammande kvinna som bland allmänheten försökte komma på att kalla till sig en katt som heter Tiramisu. Det blev oklart varför hon fullföljde sitt abrupta behov. /Jaanus

    SvaraRadera
  6. Jag kände på mig att just du, Jaanus, skulle upplysa mig mera om denna mystiske kommentator. :) Tack för det. Hoppas kvinnan mår bra. Och att hon hittade Tiramisu!

    SvaraRadera
  7. Hmmmm... men bloggdjungeln här är djup. /Jaanus

    SvaraRadera