LimboBimbo & lonkero

Nu sitter jag här på Helsingfors-Vanda flygfält. Dricker en lonkero, det vill säga en long drink (haha) och upplever mig finnas i ett tidlöst rum. Jag är inte i Finland, jag är inte i Sverige. Inte på väg någonstans eller ifrån något. I ett limbo. Mitt plan borde ha lyft för snart en timme sedan, men på grund av något fel i det internationella incheckningssystemet Amadeus som bland annat Finnair använder kan inte mitt plan lyfta. Bitter kan jag skåda Norwegians och SAS plan accelerera iväg där ute för att sedan lyfta från den finska marken. Jag får en impuls att smyga ut på fältet och ta mig till ett flygplan med rysk text på och flyga till St. Petersburg. Jag tror jag avstår. Nu meddelar en röst som låter som Johanna Tukiainens att Finnairs plan till Paris är kraftigt försenat. Bra att också andra får lida. Nå nej.

Om och när mitt flyg tar mig över Östersjön, genom södra Sverige till Göteborg inleder jag min fjärde vecka där. Ännu känns det spännande. Min lägenhet känns ännu som ett palats, exotiskt, men bekvämt hemvant. Fast just nu är det inte särskilt palatslikt. Detta beror på den enkla orsaken att regissören på Göteborgs Stadsteater som jag jobbar med bjöd hem hela ensemblen på sushi- och vinkväll dagen innan jag skulle flyga till Helsingfors. Sushin var utsökt, vinet flödande och sällskapet fenomenalt. Kvällen blev överraskande lång och jag rätt så glad, vilket resulterade i att jag vaknade kl.07.35, det vill säga 1 h 25 min innan mitt flyg från Landvetter Airport skulle avgå. Efter högljudd panik, påklädning, allmänt "omkringslängande" av saker och nödsamtal efter taxi (tacka vet jag möjligheten att checka in via e-posten!) hann jag i god tid till flygfältet. Men jag såg ut som ett terrordåd. Dock var jag fiffig nog att gömma mig i min kappas höga pälskrage och beklä huvudet med en massiv pälsmössa. Min utstyrsel kunde beskrivas som en blandning av finska vinterkriget samt modern rysk medelklass. Märkligt värre!

Jah, det är väl dags att avrunda och flyga iväg mot en ny vecka och fortsatt forskning på teatern och i Göteborg. Dessvärre och roligt nog är jag tillbaka i Helsingfors redan nästa fredag. Skall göra ett intressant jobb då och det är ju alltid fint att få tid att umgås med nära och kära(ste). Livet är allt spännande just nu. Många fina människor i mitt liv! Låt om oss återkomma snart. Pekka Haavisto for president!

Kyss, Ctrandberg. 

I väntan.

Plaisanterie

When you want to be artsy you express it in French,

when you try to be ironic you say it in English.

När man skriker det på finska är det sant.
Suomessa puhutaan suomea!

Mitt Göteborg - Begynnelsen

Imorgon, på måndagen, har jag varit i Göteborg en vecka. Denna vecka känns som en månad. Mest på grund av denna löjligt intressanta produktion jag medverkar i. Låt mig alltså en gång för alla klargöra att jag nu bor i Göteborg av den anledningen att jag fortsätter min praktik (som är en del av mina studier på Teaterhögskolan i Helsingfors) på Göteborgs Stadsteater. Jag medverkar i teaterns uppsättningen av en dramatiserad version av Michal Witkowskis bästsäljande roman Lubiewo som har premiär på stora scenen 30.3. Den kommer jag nog skriva mycket om i vår!

Teatern har dessutom ordnat ett fantastiskt boende för mig. En egen stor etta vid ett lugnt och vackert naturparkområde, en kort spårvagnsresa från teatern och stadskärnan. Jag trivs verkligen i mitt nya hem.

Här kommer nu ett bildrikt inlägg från den gångna veckan. Igår var jag inne och vandrade en stund i stadens centrum, så har inte sett staden ordentligt än, dessvärre vandrade jag även in i några klädaffärer och kom inte tomhänt ut. Dessutom kom jag hem med 1 ton mat. Framförallt fylldes påsarna av avokado, ostar, diverse fiberrika produkter, lax och frukter. Jag ser också verkligen framemot att motionera i och upptäcka Delsjö-området som alltså är parken jag bor intill och som jag i förbifarten upptäckte på en förmiddagspromenad igår. 

Göteborgs Stadsteater, en makalös konstruktion i tegel från år 1934. Här ser vi "baksidan",
där de som jobbar i huset stiger in och ut.

En expanderad teater.

Premiär 30 mars av Lubiewo - Kärleksön.

Här ser vi hela karaktärsgalleriet uppskissat. Jag figurerar på fem av teckningarna.

Höghusen och hela området andas harmoni (läs: pensionär).

Det finns risk för att jag blir "grannen i Beck"

Natthörnan.

Mon dieu, min diet! "Kolibrie" som namn på en brieost är så genialt och töntigt att det gör ont.

Salongen. Här tar jag emot. Välkommen.

Efter omfattande kritik från moder och vänner har jag skaffat mig två värmande huvudbonader.

Pampig granne.

Nya solglasögon. Relevant inköp.

En fin lokal vän.

Här fortsätter alltså min resa. Hösten i Stockholm var otrolig och lärorik. Framförallt på grund av Stockholms Improvisationsteater och de fina människorna jag mötte och jobbade med där samt det fina hemmet på Reimersholme som jag delade med två tuffa brudar i lyxförpackning. Jag väntar med iver och spänning på denna vår som jag tror att blir utmanande, tuff, intressant och givande. Givande både privat och professionellt.

Nu kör vi, eller som vi säger i Finland: Mä paan menee!

Baby, here I am!

Herre Gud och Jumalauta! Jag har inte skrivit något på en evighet. Det klandrar jag inte mig själv för. Det har minsann varit hektiska tider och dessutom har jag verkligen känt en stor avsmak inför att hela tiden vara uppkopplad, online och tillgänglig. Jag behövde på många sätt en liten paus efter att min underbara tid på Stockholms Improvisationsteater avslutades med en hejdundrande sista Improviserad Schlagerfestival. Som jag vann! Det vill jag ju nämna. Sedan kom julen med familjen, storm, elavbrott, nyår och praktiskt fix och trix. Julen passerade snabbt, nästan obemärkt, men det var fint att se familjen igen. Särskilt min fenomenala bror. Jag har insett att jag nog beundrar honom väldigt mycket, antagligen p.g.a. att han har många egenskaper som jag inte har. Hyvä tyyppi! Nyrsafton var nog den värsta i hela mitt liv, haha, trots att min fantastiska vän ordnat en så fin fest där så många jag älskar var samlade. Nog om det, efter nyåret hade jag en vecka kvar i Helsingfors innan jag åter skull flytta. Det blev en verkligt fin och kärleksfylld vecka. Och sedan flytt till Göteborg.

Här är jag nu. 5 dagar har förflutit. Vi spelar vår sista föreställning av Lubiewo - Kärleksön på Göteborgs Stadsteater den andra juni. Nu bor jag här. Nu jobbar jag, praktiserar, här. Det är makalöst. Teatern är enorm och jag känner en så stor respekt, ödmjukhet och glädje inför denna vår på teatern. Och Göteborg är en spännande stad. Exotisk för mig. Helt olik Stockholm.

Må detta vara en nystart på bloggen. Jag börjar om, på en ny plats, med nya människor och jag är full av nyfikenhet. Det finns så mycket jag vill visa er, min löjligt fina lägenhet, parken jag bor vid, teatern. Det finns så mycket jag vill berätta om för er, processen med pjäsen, min nya Fred Perry tröja, saknaden efter mina vänner och min älskade samt mina poetiskt utsmyckade halvfilosofiska funderingar. Hoppas ni vill följa med. Och se vart vägen för oss, vilken väg jag väljer att gå.

Sigtunagatan där älskade Stockholms Improvisationsteater ligger. Gyllene minnen.

På Nationalmuset i Stockholm hittar man detta mästerverk där jag och vänner poserar. Ni vet vilka ni är!

Detta skräckinjagande monster kröp omkring i Tv-rummet medan jag och min bror såg film.

Galen bror smälter julmaten

Bekant praktikant?

Nu skall jag iväg till Finlands honorära generalkonsulat och rösta i presidentvalet. Min röst tillfaller utan tvekan antingen Eva Biaudet (Sfp) eller Pekka Haavisto (De gröna). Har inte bestämt mig helt ännu. Dessa två kandidater har varit självklara för mig redan länge. Paavo Lipponen (Sdp) är inte heller otänkbar för mig. Om Timo Soini (Sannfinländarna) eller Sari Essayah (Kristdemokraterna) blir vald, då stannar jag i Göteborg för gott. Haha, nå nej.

Ha det gött, kära ni. Hur mår ni?