Den Improviserade Schlagerfestivalen - Drottningen!

SENSATION!

Nu har det kommit fram! Länge har rykten om att en kunglig höghet vistas på teatern härjat. Nu har vi tagit ett beslut på Stockholms Improvisationsteater om att gå ut med sanningen och informera er om att H.M. Drottning Silvia tagit kontakt med teatern och själv önskat fungera som publikvärdinna innan våra föreställningar av 

Den Improviserade Schlagerfestivalen.

Det är dags att låta Silvia själv föra sin talan, här följer alltså ett videoinlägg

som Drottning Silvia själv filmat med sin mobil i kulisserna på teatern. Ni
gör klokt i att höja volymen, eftersom Silvias värdiga röstläge och
editeringskunskaper gör att ljudnivån är rätt låg. Njut! 

Tillbakablick

Jag tänkte inleda med en ursäkt och förklaring till varför jag inte bloggat om mitt ack så smaskiga och intressanta privatliv och andra företaganden vid sidan om Den Improviserade Schlagerfestivalen som jag skrivit regelbundet om. Men det gör jag inte. Jag vägrar utveckla ett "blogg samvete" vid sidan om det vanliga.

Nå jo. Det känns som om jag varit med om en massa smått och gott, så jag tänkte helt enkelt bjuda på lite bilder och intryck i en salig röra. Förra veckan befann jag mig i Finland från måndag kväll till lördag morgon. Helgen innan det spelade vi våra sista föreställningar av En lysande idé. De sista föreställningarna, alla föreställningar i och för sig, var alldeles magiskt roliga. Det har varit en oerhört lärorik, inspirerande, utmanande och stärkande spelperiod för mig. Tack till alla fenomenala improvisatörer, vår enastående pianist och våra lysande ljustekniker!

Lite fest har jag även hunnit med och trevligt umgänge med mina sinnessjuka landsmän som jag delar lägenhet med på Reimersholme. För att inte tala om den högt älskade och rubbade finska delegationen som besökte mig över ett veckoslut. Det blev en välbehövlig dos kärlek, skumpa, skakande rumpa och skratt. En annan kväll begav jag och "rumskompis" oss ut för ett glas i Slussen. Till vår stora lycka hade någon pensionär (det bor typ bara pensionärer i vårt hus) dragit med sig en butikskärra hem och sedan övergett den. Vi tog den i besittning och begav oss mot Hornstull. 

Morgonkaffe, promenad och posé.

I butikskärra

Ett snabbt fordon, butikskärran, men endast i nedförsbacke.

Jag var hemma i sköna Sjundeå under min förra Finlandsvisit. Mina föräldrars hemgård hade minst sagt genomgått en dramatisk förändring. En skog saknades och en jättelik hall hade rest sig på bakgården. Byggnadsarbetet var i full gång och naturen var skön. Men skallig! Förra året vid samma tid var landskapet kritvitt. Nu var marken och träden nakna, men ändå vilade mitt öga gärna och länge på detta naturens mästerverk. Fantastiskt med familj och fosterland, åtminstone familj.

Förra året såg utsikten från balkongen ut så här.

Samma landskap i år.

Denna lilla byggnad hade vuxit fram.

En naturkatastrof, men ack så förförisk. Viktigt att upprätthålla sina körkunskaper dessutom!

Min tid som praktikant på Stockholms Improvisationsteater lider mot sitt slut. Som tur var har denna insikt inte än slagit mig, eftersom jag ännu har mycket på gång på teatern. Jag kommer att sakna dessa fantastiska människor jag haft äran samt glädjen att jobba och skapa med. Göteborgs Stadsteater har otroligt mycket att leva upp till! Jag kommer också att sakna Stockholm, denna strålande vackra stad, sakna Reimersholme, buss 40, vännerna, servitrisen på Café Balzac... Vem vet när, om och vart jag återvänder?

Den Improviserade Schlagerfestivalen - Finsk seger!

På lördagen var det äntligen dags för premiären av Den Improviserade Schlagerfestivalen. Jag själv flög samma dag över Östersjön från Suomi-Finland till Sverige-Sweden. Kl.15 slog jag upp dörren till Stockholms Improvisationsteater i Vasastan och möttes av ett fantastiskt fint gäng som pyntat teatern i julens och schlagerns tecken. En magnifik välkomst! Enbart den glansiga scenbilden gör det värt att besöka oss.

Spartanskt? Nej tack! Schlagern ställer vissa krav på det visuella också.

Premiären var slutsåld och improvisatörerna laddade som östtyska idrottare. Det sminkades, snackades och mättes storlek på paljetter. Publiken började välla in och togs emot av en ytterst högtidlig och celeber person som kommer att närvara innan varje föreställning. Kom ihåg att läsa mina kommande inlägg, det kan nämligen hända att denna hemliga, men ytterst kända, publikvärd(inna)s identitet läcker ut här på bloggen...

Efter en stund av mingel då publiken fått hitta på egna låttitlar (som vi senare drar ur en skål på scenen och använder oss av) var det dags för insläpp. Den schlagersugna massan intog sina platser. Luften vibrerade av förväntan. Konferenciern öppnade tävlingen och artisterna slängde sig ut för stupet, symboliskt menat alltså. Fast samtidigt är det just vad improvisation är. Att kasta sig ut för stupet, att stiga bort från det trygga och planerade och kasta sig ut i ovisshetens värld. Men ovisshet är även synonym till möjligheter. Och det är improvisationens grundpremiss, att allt är möjligt.

Kvällen förgylldes av makalösa sångnummer, innovativa artister och den fantastiska premiärpublikens jubel. Förställningen går alltså ut på att konferencieren drar en genre ur en skål och en av publiken författad låttitel ur en annan, så får artisten en kort stund att dra på sig lite scenkläder om man så vill och så sätter vår magiska pianist igång med att spela och numret börjar. Det är viktigt att nämna att även pianisten improviserar i allra högsta grad.

Under kvällen fick publiken bl.a. höra tangon Drunkna i min pool, reggaen Kärlek på burk, hip hop-låten Upp åt väggarna, heavymetal-låten Fredagsmys och "juldepp"-sången Aufiderzen, mon amour. Variation och innovation var ordet! Det är verkligen häpnadsväckande och fascinerande varje gång en medimprovisatör går upp och levererar en fullkomligt lysande låt, med text, en berättelse, integritet och utstrålning.

Så gick det ju som det gick. Sverige vanhedrades på hemmaplan. Lordis underutvecklade lillebror, det finska trollet, den groteska lilla apan jag gick och vann! Förvåningen var stor då jag kröntes till segrare efter att ha framfört den känslosamma balladen Egotripp. För att ta mig till final och seger, gav jag först mitt allt med den afrikanska "etnobeaten" Blommorna blommar, för att i semifinalen med en knapp marginal gå rakt till final med bossa novan Mera lim, bror. Jag är fantastiskt lycklig och tagen över vinsten. Tack till alla mina trogna fans i publiken. Puss.

Kom och se om jag lyckas upprepa succén eller blir jag blott en "one hit wonder".

Välkomna på Den Improviserade Schlagerfestivalen på Stockholms Improvisationsteater!

En ödmjuk vinnare funderar djupt på hur han skall använda sin enorma talang för att hjälpa alla barn, förebygga världsfred, plantera mera träd och på så vis rädda världen.

Den Improviserade Schlagerfestivalen - Showtime!

Kvällen vi väntat på är äntligen här! Den Improviserade Schlagerfestivalens premiär står på menyn och Ni är hungriga, Vi är sugna. Må kalaset börja!

Jag vill tacka er alla som deltog i min lilla narcissistiska schlagertävling. Frågan var alltså vilken svensk stjärna jag INTE imiterat (alternativen var Carola, Charlotte Perrelli eller Lena Philipsson). Så gott som alla som deltog har svarat rätt! Bra jobbat! Det är alltså Lena Philipsson som inte ännu haft äran att gestaltas av mig. Men vem vet, kanske någon gång...
Priset, som alltså är två fribiljetter till valfri föreställning av Den Improviserade Schlagerfestivalen, lottades ut bland dem som svarat rätt och som vinnare står Anna Andersson. Ett stort glamoröst GRATTIS vill jag önska dig. Välkommen!

Om två timmar är det alltså dags för premiär. Misströsta dock inte! Min rapportering kommer inte att sluta här. Jag kommer att fortsätta blogga om detta spektakel och hur det lever vidare, skandalerna, vinnarna, förlorarna och musiken. Kanske kommer det en tävling till, en till chans att vinna fribiljetter igen...

Puss på er alla fina! Nu tar jag ton och knäpper på vindmaskinen.

Stockholms Improvisationsteater presenterar Den Improviserade Schlagerfestivalen!

BILJETTER!

Den Improviserade Schlagerfestivalen - 3 dagar kvar

Skvaller & Utlottning!

Om tre dagar har årets evenemang premiär. Alla är där, åtminstone alla som räknas, eller åtminstone har alla som är där roligt. Kom med och var en av dem. Eller avlid bitter och ensam (detta är inte en uppmaning eller en önskan, men det troliga resultatet av att inte se Den Improviserade Schlagerfestivalen). Schlagern är minsann en märklig värld som består av hårt arbete och seriösa musiker, men också glamour, flärd och små skandaler. Därför vill jag nu bjuda er på snaskigt, smaskigt skvaller man kan snappa upp i teaterns korridorer. Exklusivt och fullkomligt sanningsenligt enbart här på bloggen!

Det sägs att...

En del förstår inte att sluta i tid.

Någon på kontoret bedriver en hemlig liten vadslagningsbyrå gällande vilken låt som kommer att segra. Detta är ju riktigt smutsig verksamhet, eftersom alla låtar improviseras fram i stunden varje kväll. Stackars vadslagningssugna pensionärer som luras på sina slantar.

Ett visst finskt blont bombnedslag hotar de etablerade och mer garvade artisterna på teatern med att göra en "Arja Saijonmaa à la -87", att komma in bakvägen och slå på stortrumman med en lite egen, men ack så genomträngande låt. Det bar dock inte hela vägen för Arja år 1987 och många är skeptiska till att det skulle göra det denna gång heller.

Slagsmål på fyllan är bara början.

Utseendet tas i stort beaktande i schlagersammanhang. Det är inte en, två eller tre som gått inför strikt diet och hysterisk träning på teatern. En viss improvisatör sägs  ha samma diet som Charlotte Perrelli inför Melodifestivalen år 2008, det vill säga en matsked kostfiber, en halv avokado och fyra liter vatten per dag. En annan artist sägs träna likt Carola inför hennes comeback i Melodifestivalen år 2006, alltså uppstigning kl.5.30, sedan tyngdlyftning, en mindre maraton, styrketräning och lite hot yoga på det. Å andra sidan har även det perfekta motsatsen skådats. Storfavoriter som setts "lätt berusade" på krogar i gamla stan.

VINN TVÅ BILJETTER!

Nu har du ditt livs chans att vinna två fribiljetter till valfri föreställning av Den Improviserade Schlagerfestivalen! Allt du behöver göra är att skicka rätt svar på frågan som strax följer.

Vilken av följande schlagerdivor har jag, Ctrandberg, INTE imiterat, parodierat eller föreställt?

   A) Carola                               B) Charlotte Perrelli                     C) Lena Philipsson

Skicka ditt svar direkt till mig: christoffer.strandberg(a)teak.fi. Skriv alltså namnet på den artist du tror att jag INTE imiterat och skriv också vilken av våra föreställningar du vill delta i, premiären 26.11, 3.12, 10.12 eller 17.12 kl.19! Skicka ditt svar till mig så lottar jag ut två biljetter bland dem som svarat rätt.

Delta! Skriv! Gissa! Forska!

BILJETTER till Den Improviserade Schlagerfestivalen.

Pussar er Ctrandberg

Den Improviserade Schlagerfestivalen - 4 dagar kvar

Den senaste tiden har minsann varit hektisk på Stockholms Improvisationsteater, vilket lämnat mig beklagligt lite tid till övers för att blogga om vårt kommande superspektakel. Den gångna helgen spelade vi våra sista föreställningar av den publikrosade och -roande uppsättningen En lysande idé. Personligen känns detta som en svidande förlust, att lämna den produktion bakom sig, men även goda karameller blir blaskiga och smaklösa om man suger på dem allt för länge. Därför stoppar vi på teatern en ny och garanterat lika söt godis i munnen, nämligen Den Improviserade Schlagerfestivalen.

Nu återstår endast 4 dagar tills startskottet avfyras för tävlingen i improviserad musik med en storartad premiär på lördagen 26.11. Jag behöver inte ens säga att ni inte vill missa den, alltså säger jag det inte. Däremot säger jag att ifall ni av någon ofattbar orsak ändå missar den har ni ännu tre tillfällen på er att se oss, 3.12, 10.12 och 17.12.

Förberedelserna är i full gång. Paljetterna dammas av, brunkrämen laddas upp, sångfåglarna sjunger upp sig och låtarna övas. Nej vänta! Detta är ju inte den där tråkiga och på förhand upplagda musiktävlingen, vad heter den nu igen? Ja just det, Melodifestivalen. Nej nej. Det som skiljer oss från Melodifestivalen är att ingen av artisterna har någon aning om vilka låtar det kommer att sjunga och att rätt låt vinner alltid hos oss! Detta helt enkelt på grund av att ni, publiken, röstar fram vinnaren. Dessutom är det ni som hittar på och skapar låttitlar varje kväll innan föreställningen. Därav spektaklets namn, Den Improviserade Schlagerfestivalen, eftersom allt improviseras.

Nu vill jag bjuda er på ett smaskigt litet klipp från en tidigare improviserad schlagerfestival. Här nedan har jag lånat ett klipp från youtube där ni ser det vinnande bidraget från år 2010, då festivalen var större än någonsin och spelades på Skeppsbroscenen. Tyvärr är kvalitén på filmen inte den bästa, det är däremot innehållet som tur. Njut, men var varnade, filmen innehåller improvisation!

 

Då premiären närmar sig med stormsteg nu kommer min bevakning av förarbetet att intensifieras. Glöm inte att följa bloggen! Jag utlovar helt fräckt skvaller från insidan i nästa inlägg. Nedräkningen är i full fart! 

BILJETTER!

Den Improviserade Schlagerfestivalen - 10 dagar kvar

Nu är det inte länge kvar tills det smäller, skräller och väller av härlig improviserad musik på Stockholms Improvisationsteater! Ni har bara fyra chanser att se detta enastående spektakel, Den Improviserade Schlagerfestivlaen -  Christmas Edition.

Innan ni bokar biljetter vill ni kanske veta vad det är för någonting som jag för så mycket väsen om. Det ordnar sig! Så här skriver teatern om föreställningen:
"Det blir fyra magiska kvällar i vinter med tävlingsmusikaliska förtecken där den lilla människan gör de stora låtarna som bedöms och hyllas av publiken. På scenen finns en musiker och teaterns ensemble. Ingen av dem vet vad för låtar som ska framföras innan det är dags att köra igång. Konferenciern drar en genre och en låttitel utifrån publikens bidrag. Då, utan betänketid, kliver skönsjungande artister fram och improviserar fram bidragen i härlig symbios med musiken. Garanterat rätt låt vinner; det är publiken som röstar och därmed avgör vem som blir slutsegrare och tar hem den åtråvärda Guldmicken."

Själv förstod jag i ett tidigt skede att denna produktion var något särskilt speciellt för denna teater, dels för att den nått en sådan enorm popularitet. När jag besökte Finland för en månad sedan träffade jag en gammal vän som genast hajade till och frågade "är det dom som spelar Den Improviserade Schlagerfestivalen?" när jag nämnde att jag gör min praktik på Stockholms Improvisationsteater. Hon hade sett en föreställning på    Skeppsbroscenen sommaren 2010 i samband med Love-festivalen och blivit alldeles begeistrad. Förkortningen DIS dök upp i ett tidigt skede under våra veckomöten på teatern. Jag täcktes inte fråga vad förkortningen stod för och muttrade bittert med finsk brytning över svenskarnas förkärlek till förkortningar. Men nyfikenheten växte, "vad i hela fridens namn är DIS som denna teater är så besatt av", tänkte jag. Senare förstod jag att DIS så klart står för Den Improviserade Schlagerfestivalen. Ahaa!

Bilderna är lånade från teaterns hemsida

Kom också ni och ta reda på vad i hela fridens namn det är frågan om. Ifall ni redan sett och vet, kom och överraskas i alla fall. Det är ju improvisation för Carolas skull!

BILJETTER!

Yes We Can!

Sometimes life offers you an unpleasant surprise. When this happens, don't you just stand there helpless looking like a donkey in the library. Don't you dare surrender! Grab what you need, say your prayers and DO IT! Here we have a fine example of entrepreneurship, how one can just jump in and take hold of the situation with a smile on one's face.

Here we have a RLC (Real Life Case): a flat tire. Oh my lord, one could shout, but not us. Hell no! We kept our cool and did what we had to do.

Removing the spare tire was a challenge.

It's all about the attitude, my dear.

It was no job for sissies.

It's all about the technique.

"Don'r worry, I'm a professional!"

An apple a day keeps the doctor away. Anyway.

I hope you all were inspired by this great little deed. Go out there and fix what's bugging you. Repeat after me: Yes we can!

And now for something completely different...

PREMIÄR: Den Improviserade Schlagerfestivalen!

Hör hit kära läsare! Det är min glädje och ära att meddela att jag härmed kommer börja blogga om förberedelserna inför nypremiären av Den Improviserade Schalgerfestivalen på Stockholms Improvisationsteater! Teatern är vida känd för detta succékoncept och det kan man förstå: schlager, improvisation och fantastiska röster.

Följ med förberedelserna och ta del av unikt "bakom kulisserna"-material, endast här! Jag lovar att bjuda på kritiska reportage, bilder, videor, tankar och det där "lilla extra".

Och ni kan lita på mig. Jag är inte vem som helst när det gäller schlager och när det kommer till svensk schlager är jag faktiskt lite av en expert, på ett speciellt vis...

Den Improviserade Schlagerfestivalen, premiär lördagen 26 november 2011 kl.19! BILJETTER HÄR!

Nocturne

"Bonne Nuit (Jèrriais: Bouonne Niet) is a small natural harbour in the Vingtaine du Nord, Saint John, Jersey, Channel Islands. Both Bonne Nuit in French and Bouonne Niet in Jèrriais mean "good night", referring to the shelter sailors could rely on by overnighting in the harbour. The bay nestles between the headlands of Frémont in the West and La Crête in the East."

Sonja, Silvia och Stress

Idag har jag och mina kära finskor bott två veckor i vårt skrattfyllda kollektiv på Reimersholme. Ön är en magisk liten klick i utkanten av Södermalm. Än så länge är faktiskt allting med det nya hemmet härligt. Förutom att det är ganska dyrt och att jag kommer att åka till Finland tre gånger denna månad och därför inte hinner gotta mig åt denna pärla till holme i Stockholms innerskärgård. Åker till Finland för att jobba, för att uppträda. Nu på fredag kommer jag till exemplet att flyga tidigt på morgonen till Helsingfors för att hålla tal som Drottning Silvia. En vanlig dag på jobbet alltså.  Detta är faktiskt den första gången "Silvia" flyger direkt från Stockholm för ett gig. Lite roligt.

Kan dessa vara finnar? Var är kniven och spriten? Ovanliga bilden tagen av Emilia Hallvar.

Att bo på Reimersholme är underbart, men att flytta över sakerna hit var inte det! Tog vatten över huvudet och packade reseväskan helt full, två axelrems väskor och några påsar samt kassar. Mitt i Vasastan i duggregn och vind, med mitt jätteparaply uppslaget brakar min stora papperskasse som var fullpackad med unika, ljusa klädesplagg. Kunde inte låta bli att skratta tillsammans med de stockholmare som passerade mig. Den stunden var jag absurd gatuteater.

Guess -  ingen vidare flyttfirma.

Alldeles intill Reimersholme ligger mitt rekreationsparadis för tillfället (detta är dock tillfälligt då mitt hjärtas sanna hem är släktens sommarparadis i min hemkommuns skärgård). På ön finns en stor anläggning som förut fungerat som fängelse med anor från 1700-talet. Här finns koloniträdgårdar, sandstränder, makalösa utsikter till andra stadsdelar, ett gammalt båtvarv och en massa båtar som ligger i vinteride. Här brukar jag promenera ibland, men mest av allt älskar jag att springa och motionera på ön. Kan tänka mig att stället kryllar av människor på sommaren, till bristningsgränsen, men så här på hösten får man vara ganska ifred. Nu och då möter man en sympatisk tant eller en leende motionsfreak i spandex från topp till tå. Mysigt. Här kommer lite bilder från en motionsrunda en solig söndag på Långholmen.  

Vy över Långholmen från Reimersholmsbron. Två lokala pensionärer till höger.

Ett hus. Fint. Långholmen

Västerbron, som skär itu ön. Dramatiskt!

Den sista mohikanen?

Favoritverket på Moderna Museet

Jag hade två fina besök från Finland den gångna veckan. Först en fin gammal vän vars återseende bjöd på de absurdaste skratten på länge. Sånt gör gott, tack för det! Och veckoslutet förde med sig en länge väntad och kär gäst. Det blev en extremt fin, rolig och händelserik helg. Hade nämligen föreställning på Stockholms Improvisationsteater med En lysande idé både på fredag och lördag. På lördagen besökte vi Moderna Museet på Skeppsholmen och såg en utställningen med Monet, Turner och Twombly. Rekommenderar den varmt! Efter min föreställning på kvällen blev vi kvar på teatern och lyssnade på Josh Meck som hade en kort och rent ut sagt fantastisk spelning. Josh är hemma från Zimbabwe och gästar teatern för tillfället. Ni kan se honom uppträda t.ex. efter vår föreställning nu på torsdag och fredag. Mera info HÄR! Förövrigt vill jag uppmana alla när och fjärran att komma och se vår föreställning nu på torsdag eller fredag, det finns plats ännu! Vem vet, kanske inspireras vi på scenen av den nära förestående allhelgonahelgen? Mina kursare skall komma och titta på torsdag. Är nervös och kan inte vänta på att få spela denna föreställning igen. Inspirerande så det förslår!

Söndagen var min enda helt lediga dag. Förmiddagen kantades av en lätt känsla av rödvin i pannloben. Vi fick nämligen en spontan inbjudan till en efterfest efter Josh's spelning på teatern. Det var fruktansvärt trevligt och våra värdar bjöd frikostigt på sitt hem, sitt vin och sina mangofrukter. Jag tror vi var hemma kl.4.30. Men detta är en gissning. Eftermiddagen ägnades åt shopping (jag köpte ingenting, det vill genast klargöra) för att slutligen vandra omkring på ett skymmande Södermalm i jakt på den perfekta restaurangen. Och till sist fann vi den, minsann! Sonjas Grek heter stället. Himmelskt god grekisk mat! Rekommenderar starkt att ta den grekiska bondmackan som förrätt om ni har vägarna förbi. Ibland är man så hungrig och maten så god att man nästan gråter när man äter. Detta var en sådan gång. Dessutom blev vi vänner med två tanter som avundsjukt dräglade över vårt överväldigande dessertpaket, tre små efterrätter och tre små söta vinner som ackompanjemang. En helt löjligt lyckad kväll. En helt löjligt lyckad kväll. Jag är en helt löjligt lycklig praktikant.

Förbannad!

MEN. Denna vecka, det kommande veckoslutet, veckan därefter och veckoslutet efter det är uppgiftsfyllda och intensiva. Föreställningar, uppträdanden, firman, fakturor, flyg, fest, planering, fundering. De mesta är roligt, intressant och givande, lite mycket helt enkelt. Så finns det också en lista på en massa tråkigt, jobbigt och praktiskt som måste redas ut. Men vem vill läsa om sådant på en blogg? Inte jag.

Och sist men inte minst vill jag uttrycka min glödheta ilska gentemot dem som i kommunstyrelsen i Sjundeå (min älskvärda fina lilla hemkommun i Finland) med rösterna 6-5 röstade för en sammanslagning med Lojo stad, trots folkets demokratiskt sagda NEJ och trots fakta som inte alls stöder denna kommunfusion. Jag bespottar ert beslut! Skall lugna mig några dagar för att sedan ta till pennan och formulera en saklig insändare som jag skickar till lokala tidningar. Skulle jag vara i Sjundeå nu skulle jag gå ut på gatan och protestera. Fy fan vad äcklad, besviken och arg jag blir!

Detta blev ett långt inlägg, med många svängar och känslor. Måste ännu snabbt nämna ett suveränt litet blogginlägg jag läste här om dagen, just om att blogga och att folk inte läser bloggar, utan tittar på bilderna. Jag skriver mycket och långt ofta, men lägger även upp bilder. Mina inlägg är helheter där bilderna stöder texten och inte tvärtom, så jag hoppas ni läser och inte enbart kollar igenom bilderna. Jag hoppas ni gör båda. Läs (!) Makaronimammans fyndiga inlägg Den leende bloggaren. Nu skall jag återgå till mina rojalistiska förpliktelser och fortsätta författa H.M. Drottning Silvias tal. Tack och hej hälsar er Ctranberg.

Comeback with Crumbs!

Har snart inte bloggat på 10 dagar. Vilken bloggskam jag känner! Nu följer en kort serie med korta inlägg om det viktigaste som försiggått under denna bloggtystnad. Jag har helt enkelt överväldigats av alla göromål och trots att jag tycker om att blogga och vill skriva regelbundet så har det ändå hamnat lågt på listan av prioriteringar. Jag är nämligen på slutrakan med att äntligen bilda min egen firma!

Här kommer dock ett inlägg jag skrev, men inte hann publicera, förra veckan om det häftiga besöket vi hade på teatern!

Det har minsann varit en hektiskt vecka. Kurs, workshop, flytt, gästspel och föreställning. Nu sitter jag i foajén på teatern, suger på min femte Fisherman's Friend och känner stor press inför att skriva detta inlägg. Kommer det vara bra, underhållande, smart och fint, det vill säga att jag satt upp alla de spärrar man vill komma ifrån när man improviserar. Aj aj. Förutom dessa känslor av pretention känner jag köld! Ytterdörren har stått öppen på vidgavel mot Sigtunagatan hela dagen. Orsak: surströmming. Stockholms Improvisationsteater hade äran och glädjen att ha besök från Kanada av en två-manna improvisationstrupp, Crumbs. Med på sin turné hade de även Dj Hunnicut. De höll en workshop för oss på teatern, spelade både en föreställning med oss och sin egna föreställning. Det var ett väldigt lärorikt paket för mig. Under workshopen, som kanske inte helt överraskande handlade om improvisationsteater, kunde jag dra många paralleller till hur jag tidigare jobbat med en dramatisk text, med en scen i ett skrivet drama. Vi gjorde scener långsamt och medvetandegjorde oss själva om att varje liten nyansskillnad i fysiken eller replikeringen påverkar publikens tolkning av vad som försiggår och förhoppningsvis även din motspelare om denna verkligen lyssnar. Insåg att jag både saknar undervisningstillfällen och att gå kurser, samtidigt som jag tycker det är fruktansvärt skönt att "ta paus" från skolan.

Bägge föreställningarna gick bra, även om det var verkligt utmanande att vara sju stycken improvisatörer samtidigt på scenen. Andra akten blev dock väldigt fin tycker jag själv. Vi bad publiken om ett ord som skulle fungera som inspiration för andra akten, "bubbels" fick bli vår inspirationskälla. Ja just det, jag glömde ju säga att vi spelade på engelska. Också det ett utmanande element, som man ändå rätt snabbt kommer över. Crumbs egen föreställning var ett mästerprov på språklig elegans och samspel. Det fanns något filmatiskt över deras spelstil och de världar de skapade. Fast samtidigt saknade jag något. En dimension som jag i synnerhet uppskattar här på teatern är förmågan att så väl ge utrymme för och leva ut de tragiska och komiska svängarna. Med Crumbs kunde jag uppleva att det blev väldigt jämntjockt, pratigt fast det var smart och mest av allt enbart underhållande. Men också underhållning behöver djup och kontraster för att hålla i längden. Crumbs-duons språkliga genialitet och tekniska mästerlighet kan man dock inte hylla tillräckligt. Emellanåt glömde jag faktiskt att jag tittade på improviserad teater, de var för samspelta för att det skulle vara sant. Detta anser jag både vara bra och lite tråkigt. När jag ser impro som åskådare uppskattar jag de där små stunderna när man som publik ser att ingen på scen har en jävla aning om vad som försiggår, förutsatt att det handlar om ett kort ögonblick, inte en hel akt. Det är magsikt och fascinerande att se en människa som försöker läsa en situation och hur denna sedan organiserar sitt eget varande kring det den ser. Sådana stunder lovar åtminstone jag bjuda på under våra föreställningar på Stockholms Improvisationsteater av En lysande idé! Kom och se oss, eller dö bittra, fula och fantasilösa!

Med dessa stora ord och en bild på veckans praktikantgosse säger jag tack för er tid och varsågod för mina ord. Vilket fint och fungerande förhållande vi har, kära läsare!

"Det sanna intellektet är dolt bakom den tomma blicken", Platon

Coemeterium, autumnus et sciurus vulgaris

Begravningsplats, höst och ekorre. Dessa tre njöt jag av en söndag hemma i Helsingfors för inte så länge sedan. Har ju rest hem ofantligt många gånger och nu känns det rätt skönt att vara i Stockholm, väldigt skönt. Fast samtidigt har jag en god, många goda, orsaker att åka hem också. Och Helsingfors är också en vacker stad. Gravgårdar är också vackra. Ett fridfullt dödens monument, samtidigt fullt av liv. Begravningsplatserna är de enda miljöerna i urbana områden där människan besinnar sig, låter bli att skrika och breda ut sig. Därför håller de minsta och skyggaste små tingen till här, bland de dödas gravstenar och de tunga monumentala granarna. Döden må vänta oss alla, men den kan inte ens hålla livet borta från sin egen innergård. Här kommer ett bildkalas från Malms coemeterium i den finska huvudstaden. Hösten är här på allvar och den är skön.

Hösten är min favoritårstid. Så det så!

Vägen till evighet.

Begravningsplatser kan vara rätt ångestfyllda.

Små vänner

Det gäller att ha rätt teknik för att locka till sig gravgårdens levande invånare, italienskt bröd och ett leende

Bon appétit!

Stående bord.

Kurre var helt oberörd då jag berättade att man förr i tiden använde ekorrskinn som betalningsmedel. Nu vill ju Timo Soini & co. byta ut euron och återgå till det gamla goda systemet...

Jag önskade gå hem, men mitt sällskap vägrade. Smådjurssjukan.

Från och med imorgon kommer jag passera denna port varje dag resten av hösten och den begynnande vintern. Flyttdags.

En vanlig syn denna höst. Flygvärdinnor, Arlanda, euron och kronor, tidsskillnad, tack och kiitos. Ovanför molnen står allting still.

Premiären med "niv och naffel"

En lysande idé. Publikgenomdrag på torsdag utan publik: gick väldigt bra. Publikgenomdrag med publik på fredag: gick inget vidare. Premiär med fullsatt salong på lördag: gick fullständigt strålande! Själv var jag på scenen torsdag och fredag, men på lördagen hade jag glädjen och äran att sitta i publiken och njuta av föreställningen. Extremt sällan man får se sin egen föreställning från publiken. Otroligt lärorikt. Jag tror det alltid är nyttigt att se föreställningen man medverkar i utifrån (sällan är det ju möjligt), man ser nya saker ur ett annat perspektiv och förstår vad som fungerar och vad som inte gör det.

 

 

 

Stpckholms Improvisationsteater - Så föds en lysande idé

Jag är verkligen uppriktigt tagen av mina medimprovisatörer. Scenen stod i brand hela tiden. Det skall den göra. Det var fruktansvärt roligt, men också rörande och tragiskt. Vi såg allt från en rättegångsscen med stulet godis och barnamord som blev en symbolisk liknelse för Juholtprocessen till ett lätt sinnessjukt och sockerfobiskt kollektiv. Och jag gillade starkt den enkla estetiken. Och snyggt ljus! Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag ser fram emot denna spelperiod. Det är utmanade, skapande, lärorikt som människa och skådespelare samt fruktansvärt roligt! Jag står på scen igen denna fredag och lördag. På fredag får jag också finbesök från Finland, professor och röstpedagog (och mentorer) från Teaterhögskolan i Helsingfors kommer. Spännande! Kom för Guds skull och kolla! Biljetter här.

Frukta ej! Är det så att ni tycker våra idéer är fruktansvärt dåliga, så finns det en nödutgång!

"Perkela, saatana, kakara, makkara. No ska vi nolla med niven"! (= djävuln också, satan, bastard, korv, nu skall vi knulla med kniven). Ni kanske undrar varför jag säger just så. Haha. Förhållandet mellan Sverige och Finland är ju minst sagt intressant och framförallt besudlat av en massa fördomar åt vardera hållen. "Ruotsissa kaikki on homoja", alla i Sverige är jävla fjollor, man diskuterar allt i en evighet till gränsen av handlingsförlamning, alla är fisförnäma och tycker allt är sååå härligt. I Finland är alla alkoholiserade, svär, skrattar aldrig och det är obligatoriskt med minst ett knivslagsmål per dag. Jag tror alla, finnar och svenskar, kan känna igen sig i dessa fördomar, d.v.s. att man möter dem när man besöker respektive grannland. De är ju verkligen fördomar dragna till sin spets, men likt de flesta fördomar är de inte heller helt dragna ur de blå, det är bara det att de verkligen är ljusår ifrån hela sanningen och dessutom alldeles lösrykta ur sin historiska och kulturella kontext.

Det verkligt absurda uppstår i att vara det finlandssvenska offret i kulturkrocken Sverige-Finland. Dessa två länder är ju fast i varandra, fysiskt alltså, och en gång har de varit ett, d.v.s. Finland var en del av Sverige. Det finns mycket som är gemensamt, det nordiska arvet (som enligt mig snarare förkastas än förvaltas väl i Finland), men större och fler är nog olikheterna mellan våra länder. Där Sverige är en gammal och ansedd monarki är Finland en väldigt ung republik, brådmogen, men ännu sökande efter sin nationella identitet. Som finlandssvensk (ett begrepp som skamligt få svenskar förstår sig på, nästan så att jag kunde skriva ett eget blogginlägg om det) får jag höra alla klassiska skämt om finnar. Med alla nya svenska bekantskaper måste man liksom jobba sig igenom detta lager av vitsar om knivar, vodka och sauna. Denna parodi på urfinnen. Det finns absolut inget urfinskt i mig, varken i min mammas eller pappas släkt (inget särskilt Sverige-svenskt heller i och för sig). Jag har en bra finska för att jag som barn hade finska vänner på min hemgata. Så jag kan skratta några gånger åt skämten, men inte om jag märker att människan jag pratar med på något sätt ändå anser att det är sanningen om Finland och finnarna. Då tycker jag mest att min svenska samtalsparter visar sig både socialt inkompetent och obildad. Däremot kan jag skratta extremt mycket åt dessa fördomar då man verkligen ser dem som de är, alltså fördomar, då man snarast skrattar åt det absurda i att tro att ett helt land verkligen är så. Så är det ju verkligen mycket som inte står rätt till i Finland, verkligen (!), och det tragiska/komiska är att man i Sverige är extremt bra på just de punkter som är Finlands svagheter. Men Sverige är inte perfekt och att vara tillfälligt bosatt här medför ju att detta är en spännande resa för mig. Jag är helt enkelt inte tillräckligt insatt och benägen till objektivitet när det gäller att granska Sverige.

Välkommen till Finland? Hur skulle den ultimata nidbilden av Sverige se ut? Kommentera!

Hur som helst så är det ju också fruktansvärt roligt att leka och laborera med fördomar, inte minst på scenen. Och de är så tacksamma, för alla kan förhålla sig till dem. I Finland äter vi ju med "niv och naffel". Hahahaha, jag dör av skratt!

Det blev ju även premiärfest på lördagen och min fina blivande rumskompis kom med och festade till det. Vi gick sedan ut och dansade, kl.6 kom jag hem. På söndagen var vi till Reimersholme dit vi skall flytta (jag och två tjejer som jag känner från gymnasietiden) och fick nyckel och info. På onsdag flyttar vi in! Reimersholme är verkligen en liten paradisö, fruktansvärt vacker och nära till allt. Jee!

I bakgrunden anar vi underbara Reimersholme, i förgrunden: en finne jag skall bo med.

Tankar om skönhet, komplex och materialism

Rubriken lovar mycket. Vill börja med att säga att jag inte kommer med en intressant, samhällskritisk analys om våra skönhetsideal och konsumtionsvanor. Nog för att jag tycker de borde diskuteras ännu mer, men just nu kan jag inte komma med något välformulerat och koncist. Här kommer alltså tankar.

I Stockholm är folk snygga. Liberté, égalité & fraternité har ersatts av skönhet, hälsa och stil. För en människa som bryr sig mycket om sitt yttre är detta en utmaning. Jag har ett mycket kluvet förhållande till mitt utseende. Efter att jag avslutat mina gymnasiestudier öppnade jag min garderob en gång och blev chockad. Vems är dessa kläder? De kan inte vara mina. I mina skjortor och byxor såg jag framförallt ett stort behov att passa in, att vara "rätt" klädd, snyggt, men osynligt. Idag är det andra bullar. Istället för att försöka dölja det som är karaktäristiskt för mig, min kropp och mitt sätt, framhäver jag det. Jag är en smal gosse. På tok för smal för att passa in i den "mainstreama" mansbilden. Ja, jag är en man fast jag inte är en biff. Träning och styrka är viktigt för mig, men jag känner inget behov att understryka att jag är en hane genom att beklä mig i en muskelskrud. Tycker inte alls det är fel att göra det, men jag tror det är bra för alla att bli medvetna om varför man vill se ut som man gör om man aktivt försöker påverka det åt något håll.  Jag är nöjd med min kropp och älskar Stockholm för att dess klädaffärer har kläder i storleken XS även för män. Min stil är ytterst ombytlig. lband extravagant, påkostad, avklädd, konservativ, maskulin, feminin, svart, färggrann, enkel, ungdomlig, gammaldags. En sak som min klädsel dock alltid är, är: övervägd.

Jag har lagt fruktansvärda summor på kläder. Det går inte att förneka att jag är ett lättlurat offer för varumärken. Ännu är jag inte en så utvecklad finsmakare att jag bara går till vissa designers, men nog lockas jag av märken. Inte för märkets skull, utan för att märkeskläder har betydligt intressantare plagg än de billigare kedjorna och ofta en viss linje som de genom lyckad marknadsföring får en att tro att är personlig och just skapt för mig.

Mitt ansikte orkar jag inte gå in på. Det skulle kräva en blogg för sig. Ibland dissekerar jag det i mina tankar och ibland tycker jag det är perfekt precis som det är, för det är jag. Jag kan vara Jussi Halla-Aho (jämf. Jimmie Åkesson) eller Moder Teresa när det gäller mitt utseende. Kluvet.

Ibland känner man sig bara så fruktansvärt ful och oattraktiv och då hjälper det inte att man finns mitt i centrum i en stad där även de fula är snygga och de dåligt klädda är trendiga. Detta var fallet igår i Stockholm. Min näsa stod krokig och konstig i mitt fåraktiga ansikte, min hud var lika fin och slet som bottnen i en kastrull där gammalt malet kött bränts i botten. Vinden vanskapade min frisyr, jag frös och svettades samtidigt och var för trött för att höja min ögonbryn så att jag ser ut som en vanlig människa och inte någon misslyckad variant av en neandertalare med för mycket hud i ansiktet. Det var inte min dag med andra ord.

Lite vackrare kände jag mig när jag visste att jag införskaffat vackra kläder på Topman  (älskar den affären, fantastiska kläder och skäliga priser) och riktigt dum kände jag mig när jag steg på buss 53 på Vasagatan och fick syn på en gubbe. Han var klädd som en äkta äldre, stockholmsk herreman, med hatt och promenadkäpp. Han satt, extremt krokig i ryggen, och talade engelska i sin mobil. Jag föreställde mig att hans samtalspartner var en äldre dam, lika stilig som han själv. Samtalet var riktigt flirtigt. Han var vacker, inte för att han var välklädd, utan för att han var en människa. Han var en människa för att hans klädsel kunde vara rakt från 1800-talet, hans mobiltelefon var röd och han pratade som om han vore nykär. Han bekräftade inte min bild av hur en gammal gubbe på en buss skall vara. Då kände jag mig dum. Varför lägger jag så mycket tid på att bara tänka på utseendet och vad jag borde ta mig till för att förbättra det. För att inte tala om all den tid och alla de resurser jag lägger ner för att göra något åt det. Patetiskt. Sann skönhet för mig är bland annat när människor bjuder på sig själva, med ett barns självklarhet, säger "hej, här är jag" med hela sitt väsen. Stockholms gator, också Helsingfors, hela världens gator är fulla med människor som inte säger någonting alls med sitt väsen, jag ser dem inte. Jag ser snygga, dyra, perfekta och vackra ytor, jag ser iPhone, Armani och höstens frisyr, men inte så mycket mer. Varför vill jag vara en av dom?

Jag älskar nya kläder.
De får mig att känna mig vacker.
Jag vill se ut som pojkarna i katalogerna och på varhusens väggar.
Om jag köper dessa skjortor blir jag snygg.
Blir jag snygg, ja då blir jag accepterad.
Då får jag jobb, kärlek och vänner.
Då kan jag bevisa att jag har lyckats.
Då blir jag lycklig.
GAME OVER