Tillbakablick

Jag tänkte inleda med en ursäkt och förklaring till varför jag inte bloggat om mitt ack så smaskiga och intressanta privatliv och andra företaganden vid sidan om Den Improviserade Schlagerfestivalen som jag skrivit regelbundet om. Men det gör jag inte. Jag vägrar utveckla ett "blogg samvete" vid sidan om det vanliga.

Nå jo. Det känns som om jag varit med om en massa smått och gott, så jag tänkte helt enkelt bjuda på lite bilder och intryck i en salig röra. Förra veckan befann jag mig i Finland från måndag kväll till lördag morgon. Helgen innan det spelade vi våra sista föreställningar av En lysande idé. De sista föreställningarna, alla föreställningar i och för sig, var alldeles magiskt roliga. Det har varit en oerhört lärorik, inspirerande, utmanande och stärkande spelperiod för mig. Tack till alla fenomenala improvisatörer, vår enastående pianist och våra lysande ljustekniker!

Lite fest har jag även hunnit med och trevligt umgänge med mina sinnessjuka landsmän som jag delar lägenhet med på Reimersholme. För att inte tala om den högt älskade och rubbade finska delegationen som besökte mig över ett veckoslut. Det blev en välbehövlig dos kärlek, skumpa, skakande rumpa och skratt. En annan kväll begav jag och "rumskompis" oss ut för ett glas i Slussen. Till vår stora lycka hade någon pensionär (det bor typ bara pensionärer i vårt hus) dragit med sig en butikskärra hem och sedan övergett den. Vi tog den i besittning och begav oss mot Hornstull. 

Morgonkaffe, promenad och posé.

I butikskärra

Ett snabbt fordon, butikskärran, men endast i nedförsbacke.

Jag var hemma i sköna Sjundeå under min förra Finlandsvisit. Mina föräldrars hemgård hade minst sagt genomgått en dramatisk förändring. En skog saknades och en jättelik hall hade rest sig på bakgården. Byggnadsarbetet var i full gång och naturen var skön. Men skallig! Förra året vid samma tid var landskapet kritvitt. Nu var marken och träden nakna, men ändå vilade mitt öga gärna och länge på detta naturens mästerverk. Fantastiskt med familj och fosterland, åtminstone familj.

Förra året såg utsikten från balkongen ut så här.

Samma landskap i år.

Denna lilla byggnad hade vuxit fram.

En naturkatastrof, men ack så förförisk. Viktigt att upprätthålla sina körkunskaper dessutom!

Min tid som praktikant på Stockholms Improvisationsteater lider mot sitt slut. Som tur var har denna insikt inte än slagit mig, eftersom jag ännu har mycket på gång på teatern. Jag kommer att sakna dessa fantastiska människor jag haft äran samt glädjen att jobba och skapa med. Göteborgs Stadsteater har otroligt mycket att leva upp till! Jag kommer också att sakna Stockholm, denna strålande vackra stad, sakna Reimersholme, buss 40, vännerna, servitrisen på Café Balzac... Vem vet när, om och vart jag återvänder?