Sonja, Silvia och Stress

Idag har jag och mina kära finskor bott två veckor i vårt skrattfyllda kollektiv på Reimersholme. Ön är en magisk liten klick i utkanten av Södermalm. Än så länge är faktiskt allting med det nya hemmet härligt. Förutom att det är ganska dyrt och att jag kommer att åka till Finland tre gånger denna månad och därför inte hinner gotta mig åt denna pärla till holme i Stockholms innerskärgård. Åker till Finland för att jobba, för att uppträda. Nu på fredag kommer jag till exemplet att flyga tidigt på morgonen till Helsingfors för att hålla tal som Drottning Silvia. En vanlig dag på jobbet alltså.  Detta är faktiskt den första gången "Silvia" flyger direkt från Stockholm för ett gig. Lite roligt.

Kan dessa vara finnar? Var är kniven och spriten? Ovanliga bilden tagen av Emilia Hallvar.

Att bo på Reimersholme är underbart, men att flytta över sakerna hit var inte det! Tog vatten över huvudet och packade reseväskan helt full, två axelrems väskor och några påsar samt kassar. Mitt i Vasastan i duggregn och vind, med mitt jätteparaply uppslaget brakar min stora papperskasse som var fullpackad med unika, ljusa klädesplagg. Kunde inte låta bli att skratta tillsammans med de stockholmare som passerade mig. Den stunden var jag absurd gatuteater.

Guess -  ingen vidare flyttfirma.

Alldeles intill Reimersholme ligger mitt rekreationsparadis för tillfället (detta är dock tillfälligt då mitt hjärtas sanna hem är släktens sommarparadis i min hemkommuns skärgård). På ön finns en stor anläggning som förut fungerat som fängelse med anor från 1700-talet. Här finns koloniträdgårdar, sandstränder, makalösa utsikter till andra stadsdelar, ett gammalt båtvarv och en massa båtar som ligger i vinteride. Här brukar jag promenera ibland, men mest av allt älskar jag att springa och motionera på ön. Kan tänka mig att stället kryllar av människor på sommaren, till bristningsgränsen, men så här på hösten får man vara ganska ifred. Nu och då möter man en sympatisk tant eller en leende motionsfreak i spandex från topp till tå. Mysigt. Här kommer lite bilder från en motionsrunda en solig söndag på Långholmen.  

Vy över Långholmen från Reimersholmsbron. Två lokala pensionärer till höger.

Ett hus. Fint. Långholmen

Västerbron, som skär itu ön. Dramatiskt!

Den sista mohikanen?

Favoritverket på Moderna Museet

Jag hade två fina besök från Finland den gångna veckan. Först en fin gammal vän vars återseende bjöd på de absurdaste skratten på länge. Sånt gör gott, tack för det! Och veckoslutet förde med sig en länge väntad och kär gäst. Det blev en extremt fin, rolig och händelserik helg. Hade nämligen föreställning på Stockholms Improvisationsteater med En lysande idé både på fredag och lördag. På lördagen besökte vi Moderna Museet på Skeppsholmen och såg en utställningen med Monet, Turner och Twombly. Rekommenderar den varmt! Efter min föreställning på kvällen blev vi kvar på teatern och lyssnade på Josh Meck som hade en kort och rent ut sagt fantastisk spelning. Josh är hemma från Zimbabwe och gästar teatern för tillfället. Ni kan se honom uppträda t.ex. efter vår föreställning nu på torsdag och fredag. Mera info HÄR! Förövrigt vill jag uppmana alla när och fjärran att komma och se vår föreställning nu på torsdag eller fredag, det finns plats ännu! Vem vet, kanske inspireras vi på scenen av den nära förestående allhelgonahelgen? Mina kursare skall komma och titta på torsdag. Är nervös och kan inte vänta på att få spela denna föreställning igen. Inspirerande så det förslår!

Söndagen var min enda helt lediga dag. Förmiddagen kantades av en lätt känsla av rödvin i pannloben. Vi fick nämligen en spontan inbjudan till en efterfest efter Josh's spelning på teatern. Det var fruktansvärt trevligt och våra värdar bjöd frikostigt på sitt hem, sitt vin och sina mangofrukter. Jag tror vi var hemma kl.4.30. Men detta är en gissning. Eftermiddagen ägnades åt shopping (jag köpte ingenting, det vill genast klargöra) för att slutligen vandra omkring på ett skymmande Södermalm i jakt på den perfekta restaurangen. Och till sist fann vi den, minsann! Sonjas Grek heter stället. Himmelskt god grekisk mat! Rekommenderar starkt att ta den grekiska bondmackan som förrätt om ni har vägarna förbi. Ibland är man så hungrig och maten så god att man nästan gråter när man äter. Detta var en sådan gång. Dessutom blev vi vänner med två tanter som avundsjukt dräglade över vårt överväldigande dessertpaket, tre små efterrätter och tre små söta vinner som ackompanjemang. En helt löjligt lyckad kväll. En helt löjligt lyckad kväll. Jag är en helt löjligt lycklig praktikant.

Förbannad!

MEN. Denna vecka, det kommande veckoslutet, veckan därefter och veckoslutet efter det är uppgiftsfyllda och intensiva. Föreställningar, uppträdanden, firman, fakturor, flyg, fest, planering, fundering. De mesta är roligt, intressant och givande, lite mycket helt enkelt. Så finns det också en lista på en massa tråkigt, jobbigt och praktiskt som måste redas ut. Men vem vill läsa om sådant på en blogg? Inte jag.

Och sist men inte minst vill jag uttrycka min glödheta ilska gentemot dem som i kommunstyrelsen i Sjundeå (min älskvärda fina lilla hemkommun i Finland) med rösterna 6-5 röstade för en sammanslagning med Lojo stad, trots folkets demokratiskt sagda NEJ och trots fakta som inte alls stöder denna kommunfusion. Jag bespottar ert beslut! Skall lugna mig några dagar för att sedan ta till pennan och formulera en saklig insändare som jag skickar till lokala tidningar. Skulle jag vara i Sjundeå nu skulle jag gå ut på gatan och protestera. Fy fan vad äcklad, besviken och arg jag blir!

Detta blev ett långt inlägg, med många svängar och känslor. Måste ännu snabbt nämna ett suveränt litet blogginlägg jag läste här om dagen, just om att blogga och att folk inte läser bloggar, utan tittar på bilderna. Jag skriver mycket och långt ofta, men lägger även upp bilder. Mina inlägg är helheter där bilderna stöder texten och inte tvärtom, så jag hoppas ni läser och inte enbart kollar igenom bilderna. Jag hoppas ni gör båda. Läs (!) Makaronimammans fyndiga inlägg Den leende bloggaren. Nu skall jag återgå till mina rojalistiska förpliktelser och fortsätta författa H.M. Drottning Silvias tal. Tack och hej hälsar er Ctranberg.