Idag har varit en fantastisk dag. Att börja dagen med frukost i solsken gör stor skillnad, men det var dagens genomdrag av vår föreställning som satte guldkant på tillvaron. Trots att jag spelar rätt så små roller (eller roller som inte har mycket scentid, det finns de facto inga "små roller", menar jag), så har jag så gott som hela tiden något att syssla med, eftersom rollerna är många och klädbytena omständliga. Föreställningen går framåt och nu har vi kommit till det skedet i repetitionsprocessen att man börjar höra texten på nytt, hör nya saker, åtminstone jag. Det element som dock allra mest tillfredsställer mig är de fantastiska dräkter vi bär på scenen. Jag tycker överhuvudtaget om den asketiska scenbilden vi har. Det är barskrapat, grått och enkelt, vilket stöder berättelsen och ger oss skådespelare en skyldighet och möjlighet att fylla scenrummet.
Och vilken lyx är det inte att få jobba med verkliga proffs som syr upp en hel påveskrud efter mina mått. Kanske denna praktik är höjdpunkten i min karriär? Haha. Hoppas inte, även om jag njuter för fulla muggar. Något jag också älskar med detta yrke är att bli sminkad. Att bara få sitta och låta någon som kan sin sak göra en snygg. Alltid blir man ju inte snygg heller, det beror ju på vad och vem man spelar, men just i denna föreställning får jag ha min verkliga ålder, och med mina karaktärer representera soldaten, sjömannen och sjuksköterskan. Eftersom dräkterna är anpassade efter mina mått sitter de också väldigt bra på mig, vilket i sin tur ger så mycket känsla och gratis lyft när det gäller kroppsspråk. Jag känner mig helt enkelt ack så lyckligt lottad och inställd på att göra mitt allra bästa för denna produktion.
Nu jobbar vi vidare, dagar och kvällar. Idag hade vi dessutom den, tillåt mig säga, formidabla fotografen Elisabeth Ohlson Wallin på plats som tar föreställningsbilderna. Nästa vecka har vi publikrep varje dag och så på fredagen är det premiär. Lubiewo-Kärleksön 30 mars på Göteborgs Stadsteater. Åh!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar