Den Stora Dagen!

Idag är det en stor dag för lilla mig. En stor dag, på en stor scen, på en stor teater i ett stort Sverige. Nja, Sverige är inte så stort, men det gör inget. Premiärer kommer och går, föreställningar hyllas och sågas, teatrar finns det tusentals av och jag är en praktikant bland många andra. Men inget av det förminskar denna dag för mig. Och varför skulle det? Alla har vi våra egna perspektiv och jag har upptäckt att man har roligast om man lever utifrån sitt eget. Denna dag är viktig och stor just för mig. Det handlar självfallet inte enbart om just denna dag och om premiären, hela detta praktikår är en milstolpe i mitt liv. Att få komma ut på fältet, att jobba på teatrar, först i Stockholm och nu här i Göteborg, är avgörande viktigt. Dessa är mina stapplande första steg ute i arbetslivet och jag märker att benen bär. Jag har haft turen och lyxen att hamna på två lysande och olika teatrar samt i sammanhang där människorna är uppmuntrande och inspirerande.

Jag har önskat bli skådespelare, uppträda, sedan den första sommaren jag spelade barnteater i min trygga fina hemkommun under den gassande, omfamnande landsbygdssolen. Jag tog ändå inte min passion riktigt på fullt allvar fören gymnasietiden led mot sitt slut och jag insåg att jag faktiskt hade möjligheten att söka in till Teaterhögskolan i Helsingfors. Jag gjorde det. Sökte in med öppet sinne, hade inget att förlora och allt att vinna. Det gick vägen. Jag var 18 år när jag inledde studierna. Och med facit i handen kan jag konstatera att det nog är det bästa som hänt mig, efter min bror.

Idag är det premiär av Lubiewo-Kärleksön på Göteborgs Stadsteater. Salongen är fullsatt av inbjudna gäster, vänner och intresserade. Särskilt en person är nämnvärd, nämligen Michał Witkowski. Han skrev romanen Lubiewo som vår föreställning grundar sig på. Det är en rå, gripande, hemsk, snuskig och rolig läsning som jag starkt rekommenderar. Det är en berättelse vars huvudpersoner sällan får tala själva och det är oerhört fint att få vara med och berätta den berättelsen. Och så får jag ju klä mig i alldeles fantastiska kostymer och bara vandra in och ut lite här och där och se snygg ut. För en gångs skull! Det är gött, minsann. Dessutom har mött otroliga och fina människor och konstnärer. För att sammanfatta den avslappnade och sköna stämning som funnits under hela processen citerar jag en skådespelarkollega här, "olet apina".

Strax skall jag ta en lång dusch vara allmänt frånvaranda och introvert en stund. Sedan skall jag ta mig ut på stan, äta en räksmörgås för att jag har lust och strosa lite i solen. Kl.17.30 skall sminket på och förvandlingen till soldaten Ivan börjar. Efter föreställningen blir det middag och premiärfest och om jag känner mig själv kommer jag nog att fälla några lättnadens och lyckans tårar. Sånt gör jag. Min plan är också att få vår polska författare berusad så att han berättar alla de smaskiga historier som inte rymdes med i boken.

Så där. Nu lämnar jag er med två tänkvärda fraser ur föreställningen och så ses vi. Någon gång. Någonstans. Puss.

"Varje människas minne är som en exotisk främmande ö".

"Fittan fryser i helvetet!"