Frisk, fri & full fräs!

Någon ordning finns det i världen i alla fall, eftersom underbara Loreen vann Melodifestivalen. Och solen har strålat över Göteborg denna vecka i ännu högre grad än tidigare. Göteborg kallas ju Lilla London (läs dimmigt, regnigt och ruskigt) och innan jag flyttade hit varnade många mig för vinden och regnet. Kanske mina låga väderförväntningar gjort att jag reagerar på solen konstant, men soligt har det varit! Må det fortsätta så! Jag tycker Göteborg borde heta Lilla Casablanca, faktiskt!

Stadens invånare satt igår i ett trans-likt tillstånd och dyrkade solen.

Det persiska nyåret (!) satte färg och fest på staden häromkvällen. Roligt!

Min finska tvilling åkte förra veckan och i samma väva slog en våldsam influensa ner i mig. Som tur hann vi både njuta av varandras sällskap, fest och staden under de två veckor han var här. Men sedan var det slut på det roliga. Jag har aldrig varit med om en dylik feberfrossa. Jag kom hem från teatern och kollapsade, lade mig under täcket, iklädd varma byxor, en t-skjorta och två långärmade skjortor och hade ändå fruktansvärt kallt. Hela den första kvällen låg jag i ett helvetiskt tillstånd, varken vaken eller sovande, halvt medvetslös, skakande och stönande. Sedan följde en vecka av huvudverk och självömkan, allt detta i vågrätt tillstånd. Nu är jag frisk, förutom att en diabolisk och slemmig hosta gör mig sällskap.

Följa John!

Konst!

Idag skall vi ha genomdrag av Lubiewo-Kärleksön. Vårt första genomdrag av bägge akterna samtidigt, med smink, kostym och allt. Jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning. Skräcken kommer från det faktum att jag har fem stora byten och inte en blekaste blå aning om min röda tråd, om ni förstår vad jag menar. Eftersom jag aldrig repeterat helheten i ett kör i rätt kostym och rätt scenografi kommer jag antagligen att märka ett antal gånger att jag står på fel våning, fel sida och i fel hatt med tanke på den aktuella entrén. Men det är faktiskt inte så farligt. Det är ju därför vi har repetitioner innan, ja, premiären. Haha. Det blir nog bra. Idag följde jag med då några scener där jag inte medverkar repeterades. Det var fruktansvärt roligt. Denna pjäs är rolig. Grotesk också, rättare sagt är texten brutal och berättelsen väldigt hård i grund och botten. Fast vad annat kunde den vara då den dels handlar om homosexuellas tillvaro i det katolska och Sovjetkontrollerade 70-talets Polen. Men som i livet är humorn närvarande hela tiden. Jag är så otroligt stolt och glad över att ha börjat min praktik på Stockholms Improvisationsteater och sedan ha fått fortsätta den på Göteborgs Stadsteater. Jag tror detta praktikår kommer att utveckla mig och ge mig så mycket mer än jag kan ana, på alla plan. Vad är det månne för en filur som återvänder till Finland i juni? Om han återvänder i juni? Om han återvänder?

Jag älskar inte just detta flygbolag, men detta är en sällsynt bra idé...