Det är smutsigt och du älskar det!

Ikväll har Turteatern premiär med sin uppsättning av Juliette baserad på en roman av Markis de Sade (1800-tals gubbe, filosof, författare, sexuellt frigjord och vars namn står som botten för ordet sadism). Själv såg jag ett publikgenomdrag på onsdagen tillsammans med några vänner. Och vilken obscen, underbar och upprymmande upplevelse det blev.

Så här skriver teatern på sin hemsida om föreställningen:
"Juliette, den unga flickan på klosterinternat som upptäcker och lär sig bejaka sin sexualitet, hur mörk, morbid och blodtörstig den än visar sig vara.
Efter hennes föräldrars död hamnar hon på gatan, fast besluten att bli en vinnare tar hon sig in bland eliten och makthavarna. Eggad av deras makt och hunger för absolut tillfredställelse spelar hon med i deras våldsamma spel. I en värld av bedragare och bedragna finns bara ett val."

Ja, så är det. Hennes sexualitet eskalerar till att bli riktigt mörk, morbid och blodtörstig. För mig lyser korruption som det klaraste temat för uppsättningen. Individens inre korruption, samhällets korruption och hur den sprids som en epidemi. Detta är Juliettes berättelse, återgiven av Juliette på äldre dagar. Hennes värld är ond och människan som lever däri är ond. Hur grym världen är får man sakta, men definitivt säkert, reda på i Turteaterns uppsättning. Det hela börjar så trevligt, med en Juliette som talar direkt till publiken. Hon är varm, trygg och lyrisk på något vis. Mia Benson gestaltar den äldre Juliette och fungerar som berättare under vår resa genom förnedringens, masokismens och de motbjudande samlagsformernas värld. Mia Bensons röst och karisma kunde vara en föreställning i sig. Fenomenal kvinna!

Det är en extremt visuell föreställning. Jag tycker scenbilden var fantastisk. Skräpig, udda och med osammanhängande element som helt oanat bildar en väldigt tydlig helhet. Precis som föreställningen. Här sparas inte på "visualitet" när det gäller att gestalta libertinernas sexuella utsvävningar över prostituerade, som Juliette. Ordet snusk räcker liksom inte till. Att beskriva föreställningen som snuskig är som att beskriva, ja, jag vet inte vad jag skall jämföra det med. Så tro mig helt enkelt när jag säger att föreställningen är SNUSKIG!

Och samtidigt inte, eller nu efteråt är det inte de obscena, fyndiga, komiska och ibland riktigt vidriga sexscenerna jag kommer ihåg (bör nämnas att de inte frossar i nakenhet, vilket jag tycker är tacksamt, bättre effekt med jeansshorts som är lite väl högt uppdragna istället), utan en hård berättelse, en skildring av en hemsk och hård verklighet, som trots de distansierande elementen i scenspråket känns riktig och påtaglig. Framförallt aktuell. Jag kan definitivt känna att människor idag, jag själv medräknat "prostituerar" sig själva för att uppnå framgång och rikedom. Nu talar jag inte om att sälja sexuella tjänster, utan om "mannen på gatan", om kläderna vi bär, tekniken vi köper, bilarna vi kör, bloggarna vi har, om hur vi bär oss åt för att komma framåt, vinna eller försvinna. Vi gör saker som strider mot vår moral, det är väl egentligen prostitution av våra värderingar jag pratar om. Detta kunde bli en intressant diskussion.

Hur som helst, så vill jag tacka och prisa Turteatern för denna uppsättning. Jag är uppriktigt imponerad och tagen. Ensemblen är ganska brokig, men ändå helt jämn på scenen i fråga om insats och hängivelse. Teater kräver mod, speciellt om du säger någonting med den. Jag såg en modig, skönsjungande och snygg ensemble på scenen. Ja, de är riktigt snygga, nerkladdade i allt möjligt (ALLT MÖJLIGT), men snygga som få. Det djupa scenrummet lever hela tiden p.g.a. av dessa självsäkra kroppar, koreografiskt utplacerade i utrymmet. Juliette gestaltas allt som allt av fyra kvinnor som alla tillför något särskilt till rollen. Varje gång det kom en ny Juliette, tänkte jag "hur skall detta gå?, "lyckas hon fylla den föregåendes skor?" och det lyckades varje gång. Ett stort plus och puss för dramatiseringen av en lång roman, för regin, för scenbilden, musiken och den friska "glimt i ögat" sammansnört med ett menande allvar som jag upplevde att ensemblen hade. 

Gud vad mycket text det blev igen. Men summa summarum. Se denna föreställning! Se den! Jag fick ofta impulsen att gå med, "jag vill också"! Det säger kanske för mycket om mig. Jag tänker inte säga i vilka scener jag kände så. Och tills sist måste nämnas att få känslor är så upprymmande som när man ser en medstuderande från sin kurs, en klasskamrat, på en professionell scen som han bemästrar och lyser upp. En löjligt stor stolthet.

Tusen tack Turteatern! För biljetter besök deras hemsida! Gör det!

"Halloo, har ni snusk här?", undrar frälst praktikant.