Igår slogs jag av hur mycket det finns i det förflutna, det gångna året, som jag vill skriva om. Intryck och minnen. Så det blir nog en dos nostalgi här, åtminstone i början.
Inatt, när jag låg i sängen och förbättrade världen (med mina ädla tankar alltså) ägnade jag en stund åt integritet. Vad kan man skriva på en blogg? Vad kan jag skriva i denna blogg? Vad är jag själv bekväm med och vad är människorna i min näromgivning bekväma med? Privat kontra offentligt. Något varje bloggare bör ta ställning till.
Idag brusade finnen (inte en vårta, en nationalitet) i mig upp när jag skulle hoppa på tåget. Mitt SL Access kort (ni vet, "matkakortti") godkändes inte vid spärren, fast jag laddat det för 30 dagar till ett icke-studerande-vänligt pris och tiden löper ut först 5.10. Tåget går om två minuter. Så jag går bestämt, men vänligt fram till betjäningspunkten på stationen, får ett vänligt bemötande, men menlös, utdragen och konstaterande service. "Inget fel på kortet", "men jag kommer inte igenom!", "japp, men kortet fungerar riktigt fint", "men jag kommer inte igenom", "jag öppnar porten åt dig". Detta är en extremt komprimerad version av mitt och "mannen i glasburens" möte. Jag missade tåget. I Finland är det "kyllä" tai "ei", "toimii" tai "ei toimi"! Saamari! Mest förvirrad var jag av det vänliga bemötandet.
 | ||||
| För att Sverige inte skall verka allt för underbart infogar jag här en ett härligt porträtt på en fet spottloska som jag nästan lade krokodilen i (mina skor heter krokodil 1 och krokodil 2). |
Jag förstår problemet med hur utlämnande en vill/kan/får skriva på sin blogg, det är någonting jag tampats med de gånger jag haft en själv. Det är antagligen en av orsakerna till att jag inte har en mera! Men jag du får väl helt enkelt följa dina instinkter och så länge du inte nämner namn så borde det väl vara okej. Om det är någonting riktigt intimt så kan du på förhand fråga personerna som är inblandade i grejen om det är okej för dem att du skriver om det.
SvaraRaderaMen det är ju din blogg som ska följa dina regler, både vad gäller innehåll och antal inlägg. Så lassa på med nakukuvina nu bara, jag vet att det är det du tänker på!
det ju på grund av nakukuvina jag tänkte börja läsa bloggen!!!:D puss önskar ida-slida
SvaraRaderaDu har full rätt att utrycka dig om ditt liv (som naturligtvis innehåller andra personer). Men håller med, man måste vara känslig när det kommer till andra människor.
SvaraRaderaNågot som du kan göra är att ge alla personer som nämns i bloggen påhittade smäknamn. På detta sätt känner läsarna igen karaktären, men inte deras verkliga identiteter. Såklart kan man ju lista ut vem dessa personer är ifall man vet mycket om dit liv, men i alla fall ökar det anonymiteten ifall din blog skulle blir ytterst populär utanför din vännkrets: T.ex. bland nattväktare i Luleå.
Aj nakenbilder vill ni se! Nja, det dröjer nog ett tag innan de dyker upp här. Om det går riktigt dåligt, karriärmässigt och privat, då kanske.
SvaraRaderaHaha, mitt yttersta mål är från och med nu att min blogg slår igenom hos nattväktarna i just Luleå!
Jag känner att jag nog vill dra en ganska tydlig gräns gällande privatlivet och mina närmaste. Just att det är privat. Däremot tänker jag inte spara på krutet gällande mina åsikter , värderingar och funderingar. Japp. Kram på er alla!