Vintertid

Våren är kommen. Typ. Nästan i alla fall. Våren är på väg. Denna sköna söndag skiner solen i Göteborg, fåglarna har melodifestival och framför sina bidrag i varje träd. Snön smälter och jag känner en uppriktigt lycka över att leva och finnas till i denna förunderliga och föränderliga värld. Det kan i och för sig vara baksmällan som gör mig lite extra sentimental, men det är väl inte att förakta.

Vintern. Den gick mig helt förbi. Eller kanske jag gick förbi vintern. Jag gick nog förbi det mesta denna vinter. En intensiv och underbar tid i Stockholm, tillfällig flytt till Helsingfors för att sedan packa väskorna igen och hoppa in i ett nytt äventyr i Göteborg. Nu skall jag lugna mig, vilket jag gör genom att inte köpa flygbiljetter till Finland. Ni får komma hit istället. Nästa vecka får jag faktiskt väldigt kärt besök av en sann artfrände. Mjau!

Dom få stunder av köld, snö och dramatik som hör vintern till har jag ändå upplevt under mina helger i Helsingfors. Ganska skönt att få turista i den äkta finska vintern, men slippa leva i den. Jag blir säkert en sådan där tant som bor vinterhalvåret på Costa del Sol. Haha.

Vintergatan.

In i dimman på Georgsgatan.

Domkyrkan i Helsingfors är en gudomlig skönhet i sin vinterskrud.

Laskiaspullaa ja puhelua kauniin kaksosen kanssa.

Bästa vänner!

Det finns något konstigt med att facebook en gång om året svämmar över av kärleksförklaringar tillägnade ens vänner, gatubilden blir ljusröd och Google anpassar sin logo efter "Valentine's Day". Samtidigt är det fint. Jag formar mig efter massan och bidrar med en hyllning till just vännerna. Egentligen borde vännerna hyllas 365 dagar om året.

Vänner. Jag har många och har med åren blivit extremt uppmärksam på hur lyckligt lottad jag är över att ha var en och av dem i mitt liv. Jag har gråtit, definitivt skrattat med er alla. En individualist som jag, som har ett starkt behov av att förverkliga sig själv och sina idéer är samtidigt otroligt skör och beroende av andra, beroende av någon som bekräftar en och applåderar oberoende om man är rolig eller träffar rätt ton. I skrivande stund sitter jag ensam och känner mig fruktansvärt ödmjuk. Jag finner ert stort lugn, en grundlig lycka, i insikten om att jag aldrig kan gå under. Världen och jag själv må skjuta torpeder i mitt skrov, men en enda ynka liten "mayday"-signal räcker för att mina vänner håller mig flytande tills jag är hel igen. Det är vänskap, det är vänskapens obestridliga och direkta styrka. Vänner. Jag tänker på er idag. Jag tänker på er varje dag. Hoppas ni vågar stöda er på mig, precis som jag vågar stöda mig på er, dela er glädje, dela er sorg eller bara ringa för att berätta ett dåligt skämt eller prata om vädret. Jag Hjärta Mina Vänner.

Den där fikan...

Om det är något jag verkligen gillar, diggar, älskar är det kafékulturen i Sverige, i synnerhet i jämförelse med Finland. Under hösten i Stockholm sonderade jag terrängen de första veckorna, men väldigt snabbt fann jag mig själv på samma kafé gång på gång. Några kvarter från Stockholms Improvisationsteater i Vasastan där jag hade äran att skapa och finnas på hösten ligger Café Balzac. Ett mysigt litet hål i väggen på ett pampigt sekelskifteshus mittemot Filadelfiakyrkan och Rörstrands slott.  Här har jag inmundigat en och annan lunch och druckit mig berusad på kaffe. Betjäningen är alltid vänlig, men på ett uppriktigt sätt, inte så där svällande smörigt som de ibland kan vara i Stockholm. Under mina många besök där hann särskilt en tjej bli min favorit. Hon kände igen mig andra gången jag var där, nynnade med till allt som spelades ur högtalarna, inte så där irriterande "åh, jag sjunger så bra"-nynna, utan på ett behagligt, lågmält livsbejakande sätt. När jag inte hade varit på Balzac på två veckor och äntligen återvände välkomnade hon mig glatt och sade att hon trodde att de förlorat mig för gott. Sådant gillar jag. En välkomnande varm atomsfär där man ändå får sitta ifred och äta, dricka, sitta vid facebook, läsa en bok eller begrunda livet.

Rödbetsgratinerad lax med kantareller och annat mums. Kärlek vid första ögonblicket.

Favoriten: avokadosoppa med räkor och en aning chili.

Både Stockholm och Göteborg kryllar av små kaféer och krogar. Små estetiska tillhåll på finurliga platser i stadsbilden. Detta är något jag verkligen saknar i Helsingfors. I Sverige får man ibland dessutom billigare måltider som studerande, medan du i Finland kan få rabatt på någon vidrig dussinmåltid med ditt gröna S-förmånskort (jag varken orkar eller vill förklara det). Och nämn inte ens Unicafé!

Som en sann finne trivdes jag bäst i kaféts bakersta håla, ensam. Med facebook.

Jag tror att en stor orsak till den rikliga förekomsten av kaféer i Stockholm, men också i Göteborg är den svenska fika-kulturen (säkert också förhållningssättet till småföretagare). Denna fika, vad är det? Den kan vara en lunch, men den kan också vara en trevlig liten pratstund över en kopp kaffe nästan vilken tid på dygnet som helst. Om vi skall vara riktigt karikerade kan man säga att vi i Finland uträttar lunchen, lite i enlighet med ordspråket "äta bör man annars dör man". Man kan naturligtvis också ha trevligt över matstunden, men först och främst skall näringen in i systemet. Vi går aldrig och tar en fika. "Skall vi gå på kaffe?" kan vi fråga. "Gå på kaffe?", vilket märkligt uttryck. Hur som helst så verkar vi betona själva inmundigandet i Finland, men svenskarna understryker själva mötet, fikan. Jag vill förövrigt få sagt att det är med en stor glimt i ögat jag skriver "vi i Finland" eller "svenskarna". För det första vill jag inte utge mig vara någon expert på dessa två länder och deras likheter samt skillnader, för det är jag inte. Jag är bara en finlandssvensk på upptäcktsfärd i Sverige, ett mumintroll i en allt för stor dal med fikande Pippi Långstrumpor och Bamsen. Framförallt har denna praktik lärt mig både hur typiskt "svensk" och "finsk" jag är, jag tror man kan bli en supermänniska om man plockar de bästa russinen ur bägge bullar. Åtminstone har min förståelse och respekt ökat för bägge länderna, i synnerhet för Finland. Distansen gör gott. Fikan är också god.

Nå, nu har jag spårat ut tillräckligt. Jag åker förresten spårvagn varje dag till teatern, roligt va? Så jag skall nog avrunda och tacka för er tid. Brukar ni fika? Eller kanske hänger ni i kafferep dagarna i ända. Jag lovar att rapportera så fort jag hittar mitt "Café Balzac" här i Göteborg. Jag har kollat in några aspiranter redan.
Adjö.

LimboBimbo & lonkero

Nu sitter jag här på Helsingfors-Vanda flygfält. Dricker en lonkero, det vill säga en long drink (haha) och upplever mig finnas i ett tidlöst rum. Jag är inte i Finland, jag är inte i Sverige. Inte på väg någonstans eller ifrån något. I ett limbo. Mitt plan borde ha lyft för snart en timme sedan, men på grund av något fel i det internationella incheckningssystemet Amadeus som bland annat Finnair använder kan inte mitt plan lyfta. Bitter kan jag skåda Norwegians och SAS plan accelerera iväg där ute för att sedan lyfta från den finska marken. Jag får en impuls att smyga ut på fältet och ta mig till ett flygplan med rysk text på och flyga till St. Petersburg. Jag tror jag avstår. Nu meddelar en röst som låter som Johanna Tukiainens att Finnairs plan till Paris är kraftigt försenat. Bra att också andra får lida. Nå nej.

Om och när mitt flyg tar mig över Östersjön, genom södra Sverige till Göteborg inleder jag min fjärde vecka där. Ännu känns det spännande. Min lägenhet känns ännu som ett palats, exotiskt, men bekvämt hemvant. Fast just nu är det inte särskilt palatslikt. Detta beror på den enkla orsaken att regissören på Göteborgs Stadsteater som jag jobbar med bjöd hem hela ensemblen på sushi- och vinkväll dagen innan jag skulle flyga till Helsingfors. Sushin var utsökt, vinet flödande och sällskapet fenomenalt. Kvällen blev överraskande lång och jag rätt så glad, vilket resulterade i att jag vaknade kl.07.35, det vill säga 1 h 25 min innan mitt flyg från Landvetter Airport skulle avgå. Efter högljudd panik, påklädning, allmänt "omkringslängande" av saker och nödsamtal efter taxi (tacka vet jag möjligheten att checka in via e-posten!) hann jag i god tid till flygfältet. Men jag såg ut som ett terrordåd. Dock var jag fiffig nog att gömma mig i min kappas höga pälskrage och beklä huvudet med en massiv pälsmössa. Min utstyrsel kunde beskrivas som en blandning av finska vinterkriget samt modern rysk medelklass. Märkligt värre!

Jah, det är väl dags att avrunda och flyga iväg mot en ny vecka och fortsatt forskning på teatern och i Göteborg. Dessvärre och roligt nog är jag tillbaka i Helsingfors redan nästa fredag. Skall göra ett intressant jobb då och det är ju alltid fint att få tid att umgås med nära och kära(ste). Livet är allt spännande just nu. Många fina människor i mitt liv! Låt om oss återkomma snart. Pekka Haavisto for president!

Kyss, Ctrandberg. 

I väntan.

Plaisanterie

When you want to be artsy you express it in French,

when you try to be ironic you say it in English.

När man skriker det på finska är det sant.
Suomessa puhutaan suomea!

Mitt Göteborg - Begynnelsen

Imorgon, på måndagen, har jag varit i Göteborg en vecka. Denna vecka känns som en månad. Mest på grund av denna löjligt intressanta produktion jag medverkar i. Låt mig alltså en gång för alla klargöra att jag nu bor i Göteborg av den anledningen att jag fortsätter min praktik (som är en del av mina studier på Teaterhögskolan i Helsingfors) på Göteborgs Stadsteater. Jag medverkar i teaterns uppsättningen av en dramatiserad version av Michal Witkowskis bästsäljande roman Lubiewo som har premiär på stora scenen 30.3. Den kommer jag nog skriva mycket om i vår!

Teatern har dessutom ordnat ett fantastiskt boende för mig. En egen stor etta vid ett lugnt och vackert naturparkområde, en kort spårvagnsresa från teatern och stadskärnan. Jag trivs verkligen i mitt nya hem.

Här kommer nu ett bildrikt inlägg från den gångna veckan. Igår var jag inne och vandrade en stund i stadens centrum, så har inte sett staden ordentligt än, dessvärre vandrade jag även in i några klädaffärer och kom inte tomhänt ut. Dessutom kom jag hem med 1 ton mat. Framförallt fylldes påsarna av avokado, ostar, diverse fiberrika produkter, lax och frukter. Jag ser också verkligen framemot att motionera i och upptäcka Delsjö-området som alltså är parken jag bor intill och som jag i förbifarten upptäckte på en förmiddagspromenad igår. 

Göteborgs Stadsteater, en makalös konstruktion i tegel från år 1934. Här ser vi "baksidan",
där de som jobbar i huset stiger in och ut.

En expanderad teater.

Premiär 30 mars av Lubiewo - Kärleksön.

Här ser vi hela karaktärsgalleriet uppskissat. Jag figurerar på fem av teckningarna.

Höghusen och hela området andas harmoni (läs: pensionär).

Det finns risk för att jag blir "grannen i Beck"

Natthörnan.

Mon dieu, min diet! "Kolibrie" som namn på en brieost är så genialt och töntigt att det gör ont.

Salongen. Här tar jag emot. Välkommen.

Efter omfattande kritik från moder och vänner har jag skaffat mig två värmande huvudbonader.

Pampig granne.

Nya solglasögon. Relevant inköp.

En fin lokal vän.

Här fortsätter alltså min resa. Hösten i Stockholm var otrolig och lärorik. Framförallt på grund av Stockholms Improvisationsteater och de fina människorna jag mötte och jobbade med där samt det fina hemmet på Reimersholme som jag delade med två tuffa brudar i lyxförpackning. Jag väntar med iver och spänning på denna vår som jag tror att blir utmanande, tuff, intressant och givande. Givande både privat och professionellt.

Nu kör vi, eller som vi säger i Finland: Mä paan menee!

Baby, here I am!

Herre Gud och Jumalauta! Jag har inte skrivit något på en evighet. Det klandrar jag inte mig själv för. Det har minsann varit hektiska tider och dessutom har jag verkligen känt en stor avsmak inför att hela tiden vara uppkopplad, online och tillgänglig. Jag behövde på många sätt en liten paus efter att min underbara tid på Stockholms Improvisationsteater avslutades med en hejdundrande sista Improviserad Schlagerfestival. Som jag vann! Det vill jag ju nämna. Sedan kom julen med familjen, storm, elavbrott, nyår och praktiskt fix och trix. Julen passerade snabbt, nästan obemärkt, men det var fint att se familjen igen. Särskilt min fenomenala bror. Jag har insett att jag nog beundrar honom väldigt mycket, antagligen p.g.a. att han har många egenskaper som jag inte har. Hyvä tyyppi! Nyrsafton var nog den värsta i hela mitt liv, haha, trots att min fantastiska vän ordnat en så fin fest där så många jag älskar var samlade. Nog om det, efter nyåret hade jag en vecka kvar i Helsingfors innan jag åter skull flytta. Det blev en verkligt fin och kärleksfylld vecka. Och sedan flytt till Göteborg.

Här är jag nu. 5 dagar har förflutit. Vi spelar vår sista föreställning av Lubiewo - Kärleksön på Göteborgs Stadsteater den andra juni. Nu bor jag här. Nu jobbar jag, praktiserar, här. Det är makalöst. Teatern är enorm och jag känner en så stor respekt, ödmjukhet och glädje inför denna vår på teatern. Och Göteborg är en spännande stad. Exotisk för mig. Helt olik Stockholm.

Må detta vara en nystart på bloggen. Jag börjar om, på en ny plats, med nya människor och jag är full av nyfikenhet. Det finns så mycket jag vill visa er, min löjligt fina lägenhet, parken jag bor vid, teatern. Det finns så mycket jag vill berätta om för er, processen med pjäsen, min nya Fred Perry tröja, saknaden efter mina vänner och min älskade samt mina poetiskt utsmyckade halvfilosofiska funderingar. Hoppas ni vill följa med. Och se vart vägen för oss, vilken väg jag väljer att gå.

Sigtunagatan där älskade Stockholms Improvisationsteater ligger. Gyllene minnen.

På Nationalmuset i Stockholm hittar man detta mästerverk där jag och vänner poserar. Ni vet vilka ni är!

Detta skräckinjagande monster kröp omkring i Tv-rummet medan jag och min bror såg film.

Galen bror smälter julmaten

Bekant praktikant?

Nu skall jag iväg till Finlands honorära generalkonsulat och rösta i presidentvalet. Min röst tillfaller utan tvekan antingen Eva Biaudet (Sfp) eller Pekka Haavisto (De gröna). Har inte bestämt mig helt ännu. Dessa två kandidater har varit självklara för mig redan länge. Paavo Lipponen (Sdp) är inte heller otänkbar för mig. Om Timo Soini (Sannfinländarna) eller Sari Essayah (Kristdemokraterna) blir vald, då stannar jag i Göteborg för gott. Haha, nå nej.

Ha det gött, kära ni. Hur mår ni?