Det finns något konstigt med att facebook en gång om året svämmar över av kärleksförklaringar tillägnade ens vänner, gatubilden blir ljusröd och Google anpassar sin logo efter "Valentine's Day". Samtidigt är det fint. Jag formar mig efter massan och bidrar med en hyllning till just vännerna. Egentligen borde vännerna hyllas 365 dagar om året.
Vänner. Jag har många och har med åren blivit extremt uppmärksam på hur lyckligt lottad jag är över att ha var en och av dem i mitt liv. Jag har gråtit, definitivt skrattat med er alla. En individualist som jag, som har ett starkt behov av att förverkliga sig själv och sina idéer är samtidigt otroligt skör och beroende av andra, beroende av någon som bekräftar en och applåderar oberoende om man är rolig eller träffar rätt ton. I skrivande stund sitter jag ensam och känner mig fruktansvärt ödmjuk. Jag finner ert stort lugn, en grundlig lycka, i insikten om att jag aldrig kan gå under. Världen och jag själv må skjuta torpeder i mitt skrov, men en enda ynka liten "mayday"-signal räcker för att mina vänner håller mig flytande tills jag är hel igen. Det är vänskap, det är vänskapens obestridliga och direkta styrka. Vänner. Jag tänker på er idag. Jag tänker på er varje dag. Hoppas ni vågar stöda er på mig, precis som jag vågar stöda mig på er, dela er glädje, dela er sorg eller bara ringa för att berätta ett dåligt skämt eller prata om vädret. Jag Hjärta Mina Vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar