Den där fikan...

Om det är något jag verkligen gillar, diggar, älskar är det kafékulturen i Sverige, i synnerhet i jämförelse med Finland. Under hösten i Stockholm sonderade jag terrängen de första veckorna, men väldigt snabbt fann jag mig själv på samma kafé gång på gång. Några kvarter från Stockholms Improvisationsteater i Vasastan där jag hade äran att skapa och finnas på hösten ligger Café Balzac. Ett mysigt litet hål i väggen på ett pampigt sekelskifteshus mittemot Filadelfiakyrkan och Rörstrands slott.  Här har jag inmundigat en och annan lunch och druckit mig berusad på kaffe. Betjäningen är alltid vänlig, men på ett uppriktigt sätt, inte så där svällande smörigt som de ibland kan vara i Stockholm. Under mina många besök där hann särskilt en tjej bli min favorit. Hon kände igen mig andra gången jag var där, nynnade med till allt som spelades ur högtalarna, inte så där irriterande "åh, jag sjunger så bra"-nynna, utan på ett behagligt, lågmält livsbejakande sätt. När jag inte hade varit på Balzac på två veckor och äntligen återvände välkomnade hon mig glatt och sade att hon trodde att de förlorat mig för gott. Sådant gillar jag. En välkomnande varm atomsfär där man ändå får sitta ifred och äta, dricka, sitta vid facebook, läsa en bok eller begrunda livet.

Rödbetsgratinerad lax med kantareller och annat mums. Kärlek vid första ögonblicket.

Favoriten: avokadosoppa med räkor och en aning chili.

Både Stockholm och Göteborg kryllar av små kaféer och krogar. Små estetiska tillhåll på finurliga platser i stadsbilden. Detta är något jag verkligen saknar i Helsingfors. I Sverige får man ibland dessutom billigare måltider som studerande, medan du i Finland kan få rabatt på någon vidrig dussinmåltid med ditt gröna S-förmånskort (jag varken orkar eller vill förklara det). Och nämn inte ens Unicafé!

Som en sann finne trivdes jag bäst i kaféts bakersta håla, ensam. Med facebook.

Jag tror att en stor orsak till den rikliga förekomsten av kaféer i Stockholm, men också i Göteborg är den svenska fika-kulturen (säkert också förhållningssättet till småföretagare). Denna fika, vad är det? Den kan vara en lunch, men den kan också vara en trevlig liten pratstund över en kopp kaffe nästan vilken tid på dygnet som helst. Om vi skall vara riktigt karikerade kan man säga att vi i Finland uträttar lunchen, lite i enlighet med ordspråket "äta bör man annars dör man". Man kan naturligtvis också ha trevligt över matstunden, men först och främst skall näringen in i systemet. Vi går aldrig och tar en fika. "Skall vi gå på kaffe?" kan vi fråga. "Gå på kaffe?", vilket märkligt uttryck. Hur som helst så verkar vi betona själva inmundigandet i Finland, men svenskarna understryker själva mötet, fikan. Jag vill förövrigt få sagt att det är med en stor glimt i ögat jag skriver "vi i Finland" eller "svenskarna". För det första vill jag inte utge mig vara någon expert på dessa två länder och deras likheter samt skillnader, för det är jag inte. Jag är bara en finlandssvensk på upptäcktsfärd i Sverige, ett mumintroll i en allt för stor dal med fikande Pippi Långstrumpor och Bamsen. Framförallt har denna praktik lärt mig både hur typiskt "svensk" och "finsk" jag är, jag tror man kan bli en supermänniska om man plockar de bästa russinen ur bägge bullar. Åtminstone har min förståelse och respekt ökat för bägge länderna, i synnerhet för Finland. Distansen gör gott. Fikan är också god.

Nå, nu har jag spårat ut tillräckligt. Jag åker förresten spårvagn varje dag till teatern, roligt va? Så jag skall nog avrunda och tacka för er tid. Brukar ni fika? Eller kanske hänger ni i kafferep dagarna i ända. Jag lovar att rapportera så fort jag hittar mitt "Café Balzac" här i Göteborg. Jag har kollat in några aspiranter redan.
Adjö.